Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Lars satt kvar på sin stol och såg på gruppen
framför spisen med stigande förvåning. Kvinnan hade
vändt ryggen åt honom, så att han såg ingenting annat
än det nedböjda hufvudet och en bit af en hvit hals
nedanför det mörkbruna håret, som klibbade fast vid
den, vått af den smältande snön. Och hans förvåning
blef inte mindre, när han fick se Måns, som hittills
hållit sig på vederbörligt af stånd, gå fram till den sittande
kvinnan och hörde honom börja spinna, under det han
strök sig emot hennes uppböjda knä.
»Kissemissen lilla, du vill inte köra ut oss, du,»
sade kvinnan sakta och strök honom öfver ryggen.
»Hvart tänker ni er annars då?» frågade Per Lars
efter en stund.
»Opp te’ Norrtelje,» svarade kvinnan.
»Det ä’ då inte precis vägen dit, det här inte,»
återtog Per Lars.
»Ä’ det inte? Ja, då har jag väl kommi’ vilse i
yrvädre’, då,» fortfor kvinnan med en suck.
»Hvad ska ni där och göra då?» frågade Per
Lars ånyo.
»Söka opp fadern te’ gossen,» svarade hon.
»Bor han där, han då?»
»Nog har han sagt det åtminstone, men det vore
då inte så olikfen, om han hade ljugit,» svarade kvinnan
bittert och vände på hufvudet, så att Per Lars, som nu
blifvit mindre skumögd, kunde se att hon hade fått
färg af spis värmen och att hon såg bra ut i eldskenet.
»Ä’ ni gift med honom?» frågade Per Lars, fast
han inom sig nästan var säker på hvilket svar han
skulle få.
»Nej, det ä’ jag inte,» svarade hon sakta och nu
vände hon bort hufvudet igen.
»Jaså, ni är en töcken en,» återtog Per Lars hårdt
som förut; »och en töcken vill ni att jag ska låna hus åt?»
Det blef en stunds tystnad, under hvilken kvinnan
lade tillbaka det nu sofvande barnet i sitt knä, knäppte
igen sin tröja Öfver bröstet och sträckte ut fotterna
framför elden.
»Har ni aldrig gjort nå’n flicka olycklig, ni då?»
frågade hon sedan och vände sig på nytt till honom, och
nu tyckte han riktigt att det blixtrade om de mörka ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
