- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
151

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och i stället för att svara på frågan, sade Per
Lars, sedan han först tagit sitt vanliga råd bakom
vänstra örat och under det han tittade i taket i stället
för på den frågande:

»Ja efter som det ä* ett så’nt hund väder ute, så
kan ni väl få stanna tills i mårron bitti’ då.»

»Gu’ signe er för det!» sade kvinnan, »för gossen
mins skull. Själf kunde jag väl gärna snöga ner därute
och det vore kanske så godt det; men si gossen, honom
vill jag freda så länge jag kan.»

»Hvad ä’ fadern för slag?» frågade Per Lars.

»När jag lärde känna’n, så var han rallare,» svarade
hon; »nu ä’ han matare oppe ve’ en såg.»

»Hur gammal ä* gossen då?»

»Lite’ öfver ett halft år ä’ han, och se’n han föddes
har jag inte sett skymten utåf fadern. Men nu ska
jag söka opp’en, och nu ska han dra’ försorg om gossen
åtminstone, annars ...»

Och nu såg Per Lars igen hur det blixtrade till 1
de mörka ögonen och hur handen knöt sig som om den
fattat om en knif eller strupe. Det kom öfver honom
en ofrivillig känsla som af en fara, och han började
ångra att han gifvit henne tillstånd att stanna. Nu
hade hon ju värmt sig och barnet en god stund; om
han skulle visa henne på dörren — nflg vore det det
lugnaste. Men i detsamma tog stormen i där ute med
förnyad våldsamhet, så att det knakade och vrålade i
fönsterluckorna och hven i rökfånget — nej, så okristlig
kunde han ju inte vara. Han skulle inte kunna köra
ut en katt, mycket mindre —

»Så vackert ljusena brinner där inne i kammarn!»
sade kvinnan efter en stunds tystnad och sträckte på
sig för att kunna se dit in; »det ä’ ju rakt åf som
det vore jul!»

»Det ä’ ju det också,» genmälde Per Lars kort;
»det måtte ni väl veta.»

»Jag vet ingenting,» återtog hon sakta, »bara att
det är godt och varmt här inne och att gossen min
sofver.»

»Blir ni inte trött åf att hålla’n i knät?» frågade
Per Lars och gjorde ett slag in i.kammarn, där han
snoppade ljusen med nypan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free