Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag var trötter åf att bära’n på armen 1» svarade hon.
»Ta* och lägg honom på min säng här inne, så
blir ni åf me’ honom en stund,» fortsatte Per Lars och
kom ut igen.
»Får jag det?» frågade hon och såg på honom med
misstrogen förvåning, som om hon fruktat att han sade
så på gyckel.
»Visst får ni’t, efter som jag säjer det!» utbrast
Per Lars lika hårdt som förut och slog sig på nytt ner
vid bordet.
Och därifrån såg han med en underlig blandning
af belåtenhet och missnöje, som han hvarken kunde
eller ville göra sig reda för, hur kvinnan steg upp och
med barnet på sina armar gick sakta vyssande in i
kammarn, följd af Måns, som till tecken af
vänskaplighet satte svansen högt i vädret.
4.
Det dröjde en god stund innan kvinnan kom ut
igen. Per Lars satt under tiden kvar på samma plats
och stirrade midt öfver stugan in i spiselelden, som
började falna ner. Han hade just icke någon särdeles
liflig fantasi, men medan han satt där, började han
ändå på sitt sätt föreställa sig huru det skulle hafva
gått med både kvinnan och barnet, om de inte råkat
på hans stuga.
»Di skulle bestämdt ha frusit ihjäl,» tänkte han,
under det en kall kåre lopp öfver ryggen på honom,
»så nog var det bra för dom att di kom hit. Men ä’
det likadant väder i morron, så inte kan jag köra ut
dom då heller — och hur ska jag se’n bli’ åf med dom?»
Ja, det tålde att fundera på, och funderade gjorde
också Per Lars, och det så att det började värka i
skallen på honom. Men så, bäst som han satt där,
så tycktes det som om en tanke arbetat sig ut ur hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
