Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, på det vise’ kan det bära te’!» sade Per
Lars kort.
»Då ä* det väl så, att ni ä’ änkling?»
»Joo, ditåt lutar det.»
»Hvarför har ni inte gift om er då?»
»Ånej,» svarade Per Lars och spottade utåt golfvet,
»har en haft ett elände en gång, så — — —»
Han afslutade icke meningen, men med en liten
knyck på nacken utbrast hon, medan hon gick fram till
spisen och tog af stekpannan:
»Så kan en väl ha bättre tur andra gången för det!»
Och utan att vänta något svar från honom, sade
hon i det hon lade upp fläskskifvorna på fatet:
»Nu steker jag allt opp potatisen med, för det är
så mycket rart stekflott i pannan.» Och när det var
gjord t, kom hon varm och röd blommig fram till bordet,
satte ner fatet och sade med en liten nigning som af
gammal vana:
»Ja nu a* det framme! Var så go’ och håll te’
godo nu!»
»Ni ska väl sätta er, ni med,» sade Per Lars och
pekade på den lediga stolen vid bordets långsida.
»Ja tack, det har jag inte någe’ emot,» svarade
hon och slog sig ned. Och innan Per Lars visste ordet
af, sträckte hon ut sin ena hand, tog tag i hans valkiga
näfve och tryckte och skakade den, under det hon med
en hastig öfvergång till snyftande gråt utbrast: »Ni
va’ allt rysligt snäll, ni, som inte körde ut mig och
gossen min!»
Per Lars drog hastigt bort sin hand och sade lika
strängt som förut ^
»Ät nu, vet jag!»
Men i detsamma strök han sig öfver ögonbrynen
och harklade, som om det kommit något i halsen på
honom. Men så började de äta, han långsamt och
betänksamt som landtfolket i allmänhet och raklång i
stolen som om bordet och maten icke angått honom
det ringaste, hon än nedböjd öfver tallriken, än lutande
sig tillbaka mot den rankiga stolsryggen, knaprande
som. en råtta med små hastiga munrörelser, men utan
all glupskhet och utan att ansiktet vanställdes som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
