- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
160

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bli bror med prosten! Adjö med dig! Hvad tänker
du bo?»

»Det vete fan! Men när du kommer igen, kan du
alltid träffa mig på nya Opris.»

I detsamma kom portiéren ut och ringde för
Upsala-tåget. Pelle tog ett långt skutt, höll på att springa
omkull ett par åkardrängar och tre stadsbud, fick efter
sig en hel skur af lyckönskningar för en mycket längre
resa än den han ämnade företaga, lyckades rycka till
sig en biljett och kastade sig upp i en tredje klassens
kupé, just som konduktören skulle slå igen dörren till
den sista vagnen.

2.

Pelle Lundell var en mycket hygglig ung man och
inte alls mera fördärfvad än hvad en extra-ordinarie
tjänsteman brukar vara, när han inte har fickan full
med antingen ärfda eller lånta pengar, utan behöfver
arbeta tämligen träget för att få debet och kredit att
gå ihop och möjligen utan alltför mycket krångel komma
någonstans här i världen. Gladlynt var han nog, men
det kan ju egentligen inte kallas för något fel, när man
är det på det rätta sättet, och surkartar finns det
tillräckligt af både på ämbetsmannabanan och annorstädes.
Han tyckte om ett glas punsch ibland, men hade inte
för vana att hvarje eftermiddag tömma i sig en eller
flera halfbuteljer, dels därför att det inte smakade
honom, dels därför att han satt på postsparbanken till
klockan nio om kvällarna och tyckte att det var klokare
att gå hem och lägga sig, sedan han först hunnit få
sig en bit mat i Salviigränd eller på du Nord.

Fruntimmer tyckte han nog om, men han var alls
ingen Don Juan för det. Han både såg gärna på och
pratade också gärna med en vacker flicka, och litet
småkurtis i all ärbarhet hade han alls ingenting emot
— men han hade aldrig haft tid att göra några er-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free