Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfringar och hvarken råd eller lust att gifta sig. Några
lättsinniga förbindelser hade han ingen smak för, och
inte var han heller vidare eftersökt för sitt utseendes
skull, ty det kunde på sin höjd kallas hyggligt — men
vidare vackert var det visst inte.
Något särdeles rikt umgänge hade han heller inte,
fastän han var gärna sedd i några enklare familjer,
bestående dels af de närmaste förmännens i det verk,
där han var extra-ordinarie, dels af några studiekamraters,
som haft bättre tur än han själf och som därför kunnat
sätta bo litet tidigare. I dessa hem var han mycket
omtyckt för sitt glada oeh anspråkslösa väsen, och i
synnerhet var han barnens stora favorit, ty ingen kunde
så bra klippa roliga pappersgubbar eller sätta lekarna
i gång och hitta på så mycket muntra hyss, som »farbror
Pelle». Det fanns nog också i åtskilliga af de där
hemmen en och annan syster, svägerska eller läskamrat
till unga frun, som tyckte att Pelle Lundell både såg
bra ut och var mycket hygglig; men — herre Gnd! —
han hade ju ingenting, och så pass praktiska hafva
flickorna blifvit i våra dagar, att de inte annat än
undantagsvis gå och bli kära i en fattig karl, om han
också har ett par stiliga mustascher och kan sjunga
litet andra tenor eller första bas i en vanlig
studentkvartett.
Pelle Lundell var således i alla afseenden
fullkomligt fri och till en viss grad oberoende, där han satt i
sin tredje klassens kupé och började sansa sig litet
efter sista ögonblickets brådska för att kunna få sig en
plats. Han hade nu hunnit pusta ut litet, och började
se sig om på sina medresande, hvilka han efter ett
hastigt öfverslag just inte fann så särdeles märkvärdiga.
Han reste inte ofta, men när han for på järnväg, passade
han alltid på att få plats i en kupé, där det inte röktes.
Ty om han också annars gärna rökte en cigarr eller
cigarrett, så afskydde han att få i sig röken af all den
fusel, som i allmänhet konsumeras i en tredje klassens
vagn, i synnerhet strax före jul, innan julklappscigarrerna
ännu blifvit skänkta och kommit till användande.
Han hade bredvid sig på tvär bänken ett par
frälsningssoldater, som smågnolade på en ny telefonvisa,
där de anropade vår Herre på en varietémelodi, och
11. — Från stad och land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
