- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
163

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hända att jag kommer igen förr — jag vill inte att du
ska sitta ensam så länge.»

»Det vet jag visst 1 Roa dig du, barn, när du kan
få. I morgon kommer ju kusin Lovisa ut till mig, och
julda’n far jag in till henne, så mig ska du inte tänka
på. Du glömde väl inte asken med julklapparna åt
barnen?»

»Nej då, den har jag i nattsäcken.»

»Och mönstren åt Sofi?»

»Dem har jag i hattasken.»

»Ja, men hör du, Anna lilla! Det här är ju ingen
damkupé?»

»Det gör ingenting, mamma! En sådan får jag
se mig om efter sedan! Adjö med dig nu — nej, jag
får lof att hoppa ner och ge dig en kyss!»

»Jesses då, barn — tänk om tåget går ifrån dig!»

»Usch nej, det har ju inte blåst än!»

Och därmed hoppade den unga flickan ner och
slog armarna om gumman och kysste henne upprepade
gånger, och just som Pelle skulle stiga upp i kupén,
skulle hon också in och så stötte de till hvarandra i
dörren och det så häftigt att den unga flickan säkert
ramlat ner, om inte Pelle med ett hastigt tag slagit
armen om lifvet på henne och hållit henne uppe.

»Å, förlåt — jag såg inte! ...» stammade hon, röd
öfver hela ansiktet.

»Nej, det är jag som får be om ursäkt!» svarade
Pelle artigt. »Det var mitt fel alltsammans.»

Därpå släppte han henne och intog sin förra plats,
och den unga flickan stannade kvar vid dörren, där
hon vinkade åt modern och kastade slängkyssar, medan
tåget i sakta mak rullade ut från stationen.

3.

När den unga flickan inte kunde se gumman längre,
vände hon sig om och kastade en pröfvande blick inåt
kupén. Men det var just inte någon uppmuntrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free