Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag hörde det. Och jag far också bort för att
jula ute på landet.»
»Hos edra föräldrar kanske?»
»Nej. Några sådana har jag inte. Jag far till
släktingar.»
»Nej tänk! Det är alldeles som jag! Jag far till
min morbror och moster.»
»Och jag till min farbror och faster.»
»Nej, så eget!»
»Det vore ändå egnare om de skulle vara samma
personer!» utbrast Pelle med ett muntert skratt.
»Nej, det är då alldeles omöjligt!» svarade den
unga flickan. »För då skulle vi ju vara släkt och borde
väl känna hvarann.»
»Man kan mycket väl ha släktingar som man
inte känner!» förklarade Pelle och såg mycket
djupsinnig ut. »Och för resten känner jag ju redan frökens
förnamn.»
»Hnr kan ni känna det?» frågade hon och såg på
honom med oförställd förvåning; men så kom hon ihåg
sig, såg först litet generad ut, småskrattade sedan och
sade helt obesväradt: »Men det var sant! Ni hörde
det väl utaf mamma nyss.»
»Ja,» sade Pelle, »jag kom händelsevis att stå
alldeles bredvid er på perrongen.»
I detsamma stannade tåget vid Väsby, och de två
frälsningssoldaterna, som skulle ut och rädda några
vilsekomna själar därute på bygden, togo sina guitarrer
och begåfvo sig af.
»Nu blef det bättre plats!» sade Pelle, när tåget
satte sig i gång igen; men han makade sig endast helt
obetydligt, i det han som ett slags ursäkt tillfogade:
»Se, det är inte värdt att skämma bort sig, för vid
Märsta tänker jag att vi få flera resande, såvida de
inte komma redan vid Rosersberg.»
Den unga flickan svarade ingenting och samtalet
afstannade. Hon såg nu envist ut genom fönstret, och
Pelle såg lika envist på hennes täcka profil, som
af-tecknade sig mot den frostiga rutan.
Vid Rosersberg gingo de båda teknologerna ur, och
den tjocke slaktaren hade somnat Två gamla gummor,
som varit nere vid kungsgården och sålt ägg och smör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
