Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, hvad ser jag!» utropade han och satte sig
igen. »Har fröken Borg kommit tillbaka?»
»Ja, det gjorde jag redan i Vendel,» svarade den
unga flickan. »Men då sof notarien.»
»Gjorde jag verkligen? . . . Ja, se det var så att
jag drack två koppar kaffe i Upsala, och ...»
»Ja, men kaffe brukar man ju bli vaken utafl»
»Ja visst — men det måtte ha varit något i det
här som var söfvande. Eller också var det därför att
jag hade så tråkigt, sedan ...»
Här afbröts han af stationsklockan, och när den
tystnat och tåget satt sig i gång, sade den unga flickan,
som antagligen fann en liten förklaring på sin plats:
»Det var ett sådant barnskrik där inne i
damkupén att jag fick riktigt ondt i hufvudet, och när jag
såg att den där tjocka herrn med blåa förklädet gick
af redan vid Skyttorp, så tyckte jag det var bättre att
få sitta här.»
»Var det han som körde bort fröken?» frågade
Pelle och såg mycket ironisk ut.
»Ja, hvad skulle det annars varit?» frågade hon
tillbaka med den allra oskyldigaste lilla förvåning man
kunde tänka sig. *
»Jag trodde att det var mitt dumma prat om det
där bordet ...»
»Nej, då hade jag väl varit mycket dummare än ...»
Här tvärtystnade hon hastigt och fick på nytt den
där lifiiga färgen, som Pelle tyckte så mycket om.
»Än jag,» kompletterade Pelle. »Var det inte så ni
menade?»
Hon såg på honom ett ögonblick med en skälmsk
blick, och så började hon plötsligt skratta, ett klingande,
muntert skratt, som Pelle tyckte hade något så
obe-skrifligt smittande att han började skratta med.
»Gud vet om vi inte var litet dumma bägge två,»
sade hon slutligen helt uppriktigt och tilläde efter en
liten paus: »Men hvad mig beträffar, så kommer det
sig nog däraf att jag är så ovan att fara på järnväg.»
»Brukade ni då inte hälsa på er mor, när ni var
anställd i staden?» frågade Pelle helt försåtligt.
»Jo bevars, men den lilla biten kan man ju inte
räkna,» svarade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
