Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det gör ingenting,» sade Villner och stötte till
Klints fot, liksom för att bereda honom på något
oväntad t. »Slå dig ner, du. Grosshandlar Li vander,
doktor Klint!»
»Mjuka tjänare! Fägnar mig obeskrifligt!» läspade
den nykomne, skakade Klints hand och satte sig ned
vid bordsänden, i det han frågade: »Filosofie eller
medicine?»
»Medicine, till er tjänst!» svarade Klint helt
förekommande och böjde litet på hufvudet.
»Nå, det var charmant. Jag är just ute och letar
efter en läkare,» återtog Li vander, klämde fast sin
pincenez litet säkrare på den tämligen breda näsan och
mönstrade doktorn med en nyfiken och tämligen
närgången blick.
»Jag tycker inte du ser särdeles sjuk ut,» inföll
Villner i förväg för Klint, som tycktes vilja säga något;
»och då lär min vän här inte bry sig om dig, så
upptagen som han är utaf en alldeles kolossal praktik.»
»Så mycket bättre, så mycket bättre!» ropade den
lille rödhårige mannen och tappade pincenez’en, som
han genast satte fast igen, för att om en liten stund
tappa den på nytt. »Det är inte för någon sjukdom
som jag är ute och söker efter en läkare.»
»Jaså, för hvad då?» frågade Klint hastigt och såg
forskande på den lilla rörliga personen, som hade mycket
svårt att sitta stilla och som kastade upp än det ena,
än det andra benet öfver knäet, visande därmed ett
par oklanderliga benkläder med det oeftergifliga vecket
samt ett par gulbruna sportskor af högst elegant form.
»Jo, ser ni, mina herrar, det är så att — att jag
håller på och startar ett storartadt företag, någonting
riktigt öfverdådigt genialiskt, och det var riktigt tur
att jag träffade på er, mina herrar. Men för tusan,
där framme ser jag generalkonsul Dubblander — ursäkta
mig ett ögonblick — jag är genast tillbaka igen.»
Och med ett språng var han uppe och längst
framme vid balustraden åt strömmen, där han helt
hastigt sade några ord åt en äldre herre, som satt vid
sin kaffekopp och tycktes ifrigt fördjupad i en af de
nykomna aftontidningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
