Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarade mannen och gjorde sig redo att stiga upp från
bordet; »men nu får ni ursäkta mig, att jag ger mig
af igen in till mig — jag väntar besök — det är en
spekulant på mitt hus borta på Kungsholmen. Får jag
den saken klappad och klar, så följer jag med er ut
till landet i eftermiddag — adjö med er nu så länge ...»
»Hör du, Anton lilla,» inföll nu frun med sin
lenaste stämma, »du får allt lämna mig litet pengar
innan du går — du hörde ju att Gerda och jag skulle
ut i bodarna.»
»Ja, för tusan, det var så rätt det!» svarade Stenman
med en lätt grimas, som han dock skickligt förändrade
till ett leende. »Hur mycket tror du att ni behöfver?
Jag undrar om det här räcker?»
Därmed tog han fram ur plånboken en spritt ny
femtia och lade den på bordet framför sin hustru,
som helt likgiltigt kastade en blick på den och sedan
hon tyst räknat efter några ögonblick tämligen
vårdslöst yttrade:
»Åja, jag tror att det räcker åtminstone åt en af
oss, och bara Gerda får, så kan ju jag gärna vänta till
dess du får sälja huset.»
»Nej, mamma lilla,» inföll nu den unga flickan,
»jag kan ju gärna vänta litet ännu, medan vi äro kvar
på landet. Om pappa kanske har ondt om ...»
Det var att taga Stenman riktigt på det ömma,
och plånboken kom genast fram igen, hvarpå en ny
femtia lades till den första, under det han med
själf-belåten ton utlät sig:
»Så dåligt är det väl inte med affärerna — jag må
nu få sälja huset eller inte. Behöfver ni mera, så säg
bara ifrån.»
Och som nu i detsamma en ljudlig ringning hördes
på tamburklockan, passade grosshandlar Stenman på
och gjorde en ståtlig af gång från salen och till sitt
skrif-rum, där hans förtroendeman och portvakt Lund efter
ett par ögonblick gjorde sitt inträde med ett exemplar
af hyreslistan i handen.
»Pappa tyckte nog att vår höstuppsättning kostade
för mycket,» sade Gerda sedan han gått, »och nog tror
jag också att vi kunnat nöja oss med litet mindre.»
»Säg inte det, kära Gerda,» svarade frun, nu mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
