Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså, kusin min,» svarade fröken Lina helt ogeneradt.
»Så dum Lund är! Han gick strax efter nio, vet jag.»
»Nej, hör nu, då titta allt Lina opp och ner på
klockan i brådskan — för hon va’ då bara sex.»
»Hvad understår Lund sig?»
»Sex på morgonkvisten, ja!» fortfor portvakten med
orubbligt lugn.
»Att han inte skäms!» utbrast Lina förargad.
»Nej, hör nu — det är väl inte precis jag, som ...»
»För resten angår det ingen, ska jag säga Lund —
för vi tänker gifta oss te* våren.»
»Å, språka! Sällan gifter hon sig med en korpral.»
»Det korpralar sig inte länge, ska jag säga Lund.
För han kommer att bli vaktmästare ve’
arméutställningen nästa sommar — det har hans ryttmästare lofvat
honom.»
»Ja, si de där militärerna, di har’et på gaffeln,»
utbrast portvakten med ett häftigt anfall af afundsjuka,
och fortfor efter en paus mycket melankoliskt: »En
civil, den får allt sluka väder, den.»
»Det ä’ väl ingenting som hindrar Lund att ta’
värfning, vet jag,» svarade Lina näsvist, »han som ä’
van att stå under kommando. Men hvad ä’ det han
vill frun?»
»Jo, våningen står i hyreslistan och ska visas i dag
från elfva till tre.»
»Kors i Kristinehamn! Och jag som skura’ i går!»
ropade Lina och slog ihop händerna, så att dammet rök
om henne. »Di’måtte väl kunna dröja te’ tolf
åtminstone.»
»Lyckas inte! Elfva till tre står det, och tryckt ä’
det. Nu har jag sagt ifrån — go’ morron!»
»Kors, och jag tyckte di sa* i går, att di skulle
bo kvar.»
»Det får di tala med värden om — ajös!»
Just som portvakten vände sig om för att gå,
öppnades en af sidodörrarna till salen och ett några och
femtio års fruntimmer stack ett tämligen rufsigt hufvud
och ett par bastanta axlar, inhöljda i en skrynklig
kamkofta, ut genom öppningen och yttrade tämligen
skarpt:
14. — Från stad och land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>