Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var sant,» ropade frun efter henne, »de där
kotletterna, som vi skulle haft i går afton ...»
»Kotl. . . kotletterna!» ropade Lina med ett hopp
och tvärstannade i dörren.
»Ja, hör du illa?» snäste frun. »Fräs upp dem och
låt oss få in dem till kaffet.»
»Snälla frun,» utbrast flickan mycket förlägen, »inte
hinner jag det, nu ...»
»Fräs upp dem på gasköket, så går det fort,»
befallde frun.
»Jaa, frun,» svarade Lina och rusade ut i köket,
i det hon mumlade för sig själf: »Jo, nu måtte det bli
månljust!»
När fru Gullstrand blef ensam i rummet, satt hon
och stirrade helt drömmande framför sig och genomgick
i tankarna den förflutna kvällens händelser. Hennes
svåger, gamle registrator Gullstrand, hade firat sin
födelsedag kvällen förut, och som det var den sextionde, hade
han velat visa sig riktigt på styfva linan och hade
därför bjudit sin svägerska och hennes döttrar först på
kaffe i Strömparterren och sedan på en fin supé på
Lidingöbro, dit de förts på ångbåt för att sedan fram
på morgonsidan åka hem i hyrvagn. Där ute hade
registratorn råkat på en gammal bekant ifrån Skåne, en
kassör Tullstrup, som han inte träffat på länge och
som inbjöds att deltaga i supén — och det var om
honom som fru Gullstrand nu satt och drömde — visst
inte för egen räkning, därtill var hon alldeles för god
mor — utan för sina döttrars. Det är visserligen sant
att den ena var i posten och den andra i telegrafen;
men det var nu bara för att ha någonting att kläda
sig på, och för framtiden kunde ju ett godt parti inte
vara ur vägen.
»Det är märkvärdigt med den där skånskan,» tänkte
fru Gullstrand där hon satt, »den låter riktigt förnäm.»
Och hon var så inne i sin tankegång att när Lotten,
den äldsta af döttrarna, i detsamma kom ut frän flickornas
rum och hälsade henne med ett:
»Nej se, att du redan är uppe, mamma 1» så svarade
hon med ett:
»Jau, min lif och själ,» men blef i detsamma
mycket brydd öfver detta ofrivilliga sydsvenska utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
