Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Doktorn har väl alltid tid någon eftermiddag, eller
kanske någon söndag,» slöt fru Betty sin inbjudning,
»och det skulle vara mycket roligt för oss, om ni ville
hälsa på oss.»
»Vi ha en sådan utmärkt krocketplan,» tilläde Gerda,
»och så är det så vackra promenader i skogen.»
»Det vore nog mycket roligt,» svarade Klint litet
tvekande, »men jag vet inte ...»
»Om er tid tillåter?» inföll frun. »Nenej, jag kan
nog tro det. Ni herrar läkare äro ju alltid så upptagna »
»Ja, det var just inte det jag menade,» svarade
Klint, »utan om jag också är välkommen hos
grosshandlarn.»
»Jaså, ni menar för uppsägningens skull? Men det
är ju en helt annan sak — min man säger att hyrorna
stiga öfverallt nu till utställningen, och därför får ju han
också lof att följa med sin tid.»
»Men jag tycker inte att pappa skulle öka upp för
sina gamla hyresgäster,» inföll nu Gerda, »det tycker
jag är orätt.»
»Det gör han ju inte heller, kära barn!» svarade
fru Betty med tonvikt på det sista ordet. »Det är därför
han vill skaffa sig nya.»
»Och jag skulle inte alls ha någonting emot att
flytta,» sade nu doktorn, som inte ville markera allt
för mycken svaghet, när han visste att han hade
hyresbeloppet på fickan, »om det inte vore ett sådant obehag
att gå och se på rum. När praktiken ökar sig, kan jag
verkligen behöfva en större våning, och framför allt en
centralare ...»
Här af bröt han sig själf, ty han märkte, fastän
något för sent, att han var på god väg att göra reklam
för sig. Det var som om hans vän agentens
förespeglingar nyss förut lämnat spår efter sig i hans sinne,
och han skämdes smått öfver att han. . . Men så är
det med humbugen här i världen, den smittar till och
med de rena sinnena, om den också icke hos dem
utvecklar sig till fullständig epidemi.
»Ja, det förstår jag så väl,» sade fru Betty, sedan
de kommit ut på gatan igen, »och då behöfva ju inte
herrarna vara ovänner för det — tvärt om, tycker jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
