- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
226

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Minen förändrades tämligen hastigt till någonting
midt emellan ättika och pepparrot, och han fortfor, i
det han lät fruntimren gå förbi sig och tycktes nästan
hafva lust att mota doktorn i dörren;

»Är det någon af er som är sjuk, eller... eller
hvad är det som förskaffar mig den äran?»

»Nej gudskelof, ingen af oss mår illa,» sade fru
Betty och ställde sig så, att hon osedd af Klint kunde
blinka åt sin man, »men doktorn kommer att tala med
dig i affärer.»

»Jaså — jahal Det var fägnesamt att höra, det.
Är det någonting om rummena?»

»Ja, det är inte så utan,» svarade Klint. »Jag
kommer nämligen för att betala hyran.»

Det var en häpnadsväckande förändring som vid
dessa öfverraskande ord försiggick med grosshandlaren
Stenman. Han ljusnade öfver hela ansiktet — ja, det
såg nästan ut som om till och med håret blifvit ljusare
— ättikan och pepparroten lämnade genast rum för
både socker och vanilj, och det var med en i hög grad
inbjudande rörelse med handen som han ropade åt
doktorn:

»Å, var så god och stig m till mig, herr doktor!»
Och så, när de väl kommit in i skrifrummet: »Var så

god och tag plats. Får det vara en cigarr... så,
doktorn träffade mina fruntimmer ute? Nå, det var ju
riktigt trefligt — för dem!»

»Jaha du, pappa, och doktorn har bjudit oss på
bakelser och vin!» ropade Gerda från tamburen, där hon
och fru Betty togo af sig öfverplaggen.

»Karlen har bestämdt upptäckt en guldgrufva ändå,»
tänkte Stenman. »Fan hvad jag var dum som sa’ upp
honom.»

Och helt högt sade han, i det han ännu en gång
inbjöd Klint att sitta:

»Var så god, doktor. Den här cigarren kan jag
rekommendera — var så god.»

»Herr Stenman är väl god och ursäktar att det
dröjt så länge med de här två kvartalen...»

»För allt i världen, bästa doktor Klint! När jag
vet med hvem jag har att göra! Inte ett ögonblick
har jag varit orolig för mina pengar! Jag sa’ just åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free