- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
227

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hustru min i går — sa’ jag inte, Betty? ... Jaså, de
ha gått in! ... Ja, 1 alla fall sa’ jag senast i går —
doktor Klint, sa’ jag, det är en framtidsman — det är
en utaf de där kärnkarlarne ... ja, hur var det nu, är
det bara det ena eller är det bägge två?»

Här hämtade han andan, så att Klint fick tillfälle
att svara;

»Nej, naturligtvis är det båda. Det har minsann
ändå dröjt länge nog...»

»Å, för all del! Om det på något sätt generar herr
Klint, så nöjer vi oss med ett så länge.»

Orden kommo mycket mjuka och välvilliga, men
blicken var orolig, fastän han sökte dölja det. Den
klarnade dock genast, när doktorn räknade upp de fem
hundrakronorna samt lade dem jämte kontraktet på
bordet, i det han helt artigt yttrade:

»Jag är mycket tacksam för herr grosshandlarns
vänlighet, men nu kan jag mycket väl vara af med
hela summan.»

»Så mycket bättre, så mycket bättre! Vet doktorn,
det grämer mig riktigt att jag ska behöfva sätta upp
hyrorna — men ni förstår, vi husägare få lof att hålla
ihop — de andra skulle rifva ögonen ur mig, om jag . ..
men hör nu, har doktorn redan sett sig om efter en
annan våning?»

»Ja, jag har visserligen ett par på förslag,» svarade
Klint helt vårdslöst, »men ännu har jag inte bestämt mig.»

»HumbugI Humbug!» tänkte han å nyo för sig
själf, och för att tysta sitt samvete rökte han ifrigt på
den nyss tända cigarren, som verkligen var utmärkt i
sitt slag.

Sedan Stenman skrifvit på kontraktet och räknat
penningarna, som han lade i sin låda, lutade han sig
tillbaka i stolen och sade, i det han såg på doktorn
med en slug blick:

»Jag kan väl tänka att det är för den där
upptäcktens skull, som doktorn vill ha sig en större våning?»

»Hvilken upptäckt?» frågade Klint, hvars tankar nu
fått en annan riktning, sedan han genom den halföppna
dörren till salen sett en skymt af den unga flickan,
hvil-ken såg ut som om hon väntade att han skulle komma in,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free