Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså — jaha — jag förstår,» sade Stenman och
försökte se ändå slugare ut, »det ska vara en hemlighet
tills vidare . .. men doktorn kan vara lugn — jag ska
ingenting säga.»
Klint stod just i begrepp att svara, då fru Betty
kom i dörren och sade, i det hon gick fram till mannen
och lade sin hand på hans axel:
»Ha herrarne slutat sina affärer nu, så kunde ju
doktorn stiga in till oss fruntimmer litet. Hur blir det,
följer du med oss ut till landet?» frågade hon sedan,
i det hon vände sig mera direkt till sin man.
»Ja, nu är det ingenting som hindrar. Jag fick
bud från kassör Tullstrup — han har inte tid att komma
förrän i morgon.»
»Vi ha frågat doktor Klint, om han inte skulle
vilja följa med och se hur vi ha det där ute,» fortfor
frun och vände sig till honom, »och om det roar
doktorn ...»
»Ja, för tusan doktor,» utbrast Stenman, kom ut
och ät middag hos oss. Jag hoppas, Betty lilla, att du
har någonting att bjuda på. Du ska veta, herrar läkare
ä’ finsmakare.»
»I det fallet är jag fullkomligt trygg,» förklarade
Klint med en artig bugning för fru Betty; »men då får
jag genast ge mig af för att ordna litet och se om ett
par af mina patienter — och det är mycket antagligt
att jag måste fara in i kväll igen.»
»Anej, nog stannar doktorn till i morgon bittida,
så få vi sällskap in med niobåten,» inföll Stenman. »Se
det är just kvällarna, som...»
»Jag vill hoppas att jag skall kunna det,» svarade
Klint med en ny hastig blick in i salen, där värdens
unga dotter stod midt för dörren och med en alldeles
bestämd, men på samma gång mycket öm blick
underrättade honom om att det måste ske.
Därpå tog han afsked och följdes ända ut i
tamburdörren af sin värd, och det var länge sedan han
med så lätt hjärta sprang uppför trappan till sin bostad,
där hans gamla hushållerska höll på och visade rummen
för en gammal fru med två döttrar, som ville skaffa
sig en större våning för utställningens skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
