- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
233

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, efter det är sjukbud som hindrar, så får jag
väl vänta då till i morgon. Men doktorn är väl så
snäll att ordinera någonting som inte är elakt.. . och
jag får väl äta litet till middagen?»

»Ja för all del — men något lätt och inte irriterande
— litet höns eller en kotlett...»

»Kotlett?» utbrast frun och påminde sig genast
gårdagskotletternas öde. »Nej, tala inte med mig om
kotletter. Skulle inte litet fisk ...?»

»Jo, det går an. Helst sötvattensfisk, den är
lätt-smältare. Och litet vin och vatten.»

»Får jag inte dricka litet öl?» frågade frun och såg
mycket olycklig ut.

»Möjligtvis litet pilsner,» medgaf Klint, i det han
satte sig ned och skref receptet vid sybordet, som stod
vid fönstret. Sedan det var gjordt, tog han af sked af
sin patient och tänkte för sig själf, medan han gick ut
i salen: ’

»Det var visst värdt att studera i så många år och
göra så stora skulder för sådant där pjunk. Nej, om
jag finge hand om en ordentlig sjukdom en gång, det
kunde vara något att pröfva sina krafter på.»

Önskningen var väl icke särdeles människovänlig,
men naturlig nog från en ung läkares sida, helst när
han har ondt om praktik. Utkommen i salen, såg han
sig om efter den unga flickan för att gifva henne några
lugnande underrättelser om moderns tillstånd, men det
fanns ingen där inne. Som han likväl hörde hennes
röst från den öppna förmaksdörren, gick han dit i akt
och mening att utöfva sitt lugnarekall, men tvärstannade
helt förvånad utanför dörren, då han fick se att det var
en herre där inne. Han tvekade ett ögonblick, men så
tyckte han sig inte heller kunna aflägsna sig utan att
säga till, hvarför han hostade ett tag och låtsade sig
just i samma ögonblick komma fram till dörren. De
båda samtalande vände sig ögonblickligt om och Klint
såg till sin stora förvåning, att det var Knut* Villner,
som var där inne.

Han höll just på att utropa: »Hvad fan gör du
här?» när den unga flickan vände sig bort från hans
vän med ett: »Ursäkta herr konsul 1» och gick fram till

honom utan någon särdeles oro i tonen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free