- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
239

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lilla idyll just i samma skogsbacke, där det lyckats
honom att några ögonblick få vara ensam med Gerda,
medan de voro ute och promenerade i månskenet. Lång
stund var det nog icke, men emellertid hade de också
hunnit lägga grunden till ett annat utsiktstorn, från
hvilket de hade en härlig utsikt öfver de mest
hänförande nejder, som någonsin kunnat framtrollas af en
ungdomlig fantasi.

Allt detta satt nu den unge doktorn och tänkte
på, och Stenman var förtjust öfver det välvilliga leende,
med hvilket han lyssnade till hans försköningsplaner.

»Då ska doktorn komma ut till oss och se hur
trefligt vi ska få det,» sade han slutligen, »ty det ska
jag säga doktorn, att nu sedan vi lärt känna hvarann
litet närmare, så tycker jag riktigt om doktorn, Och
det gör mina fruntimmer med — ja, det vill då
egentligen säga hustru min — för Gerda, hon är ännu en
sådan barnunge — hon förstår sig inte på karlar ännu,
ha ha hal Och rätt så godt är det, för alltid kommer
man dit — och det är ett elände, när man ska gifta
bort unga flickor.»

»Tycker herr Stenman det?» frågade Klint,
egentligen bara för att säga något.

»Ja visst tusan! Antingen tycker flickan om någon
som föräldrarna inte vill ha, eller också fäster föräldrarna
sig vid någon som hon inte kan tåla. Och när man

då har litet till — herre gud, det behöfver ju inte vara

mycket — så kan man ju aldrig veta, om det inte är
pengarna som de fria till.»

»Å, när en ung flicka ser ut som fröken Gerda
och har så godt att brås på,» framkastade Klint, »så
behöfva inte föräldrarna frukta . • .»

»Säg inte det, säg inte det! Nog för att flick-

ungen är rätt söt, och snäll är hon med . . . Nej se på
_ tusan, ä’ vi inte redan vid Blockhusudden! Tja, jag
undrar, om jag ska få sälja mitt hus i dag!»

Och herr Stenman såg med en pröfvande blick
framåt staden, som låg och förtonade sig så mjukt

i morgondiset; det var som om han velat genomtränga
framtidens lätta slöja där borta vid horisonten, och det
föreföll honom nästan som om Katarinadomen där
framme antog gestalten af en tät, högbröstad skåning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free