- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
243

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig och gjorde sig ärende med att hon var sjuk —

fast hon visste mycket väl att doktorn va’ borta —

och det bara för att pumpa mig, kan tänka. Nå, inte
förstör jag en god sak — jag sa’ att det var en
gref-vinna, jäg.»

»Det var rätt, Kristin. Det kunde det ju också
mycket väl vara.»

»Ja, det förstås, men det var det inte. Hon är

inte mer grefvinna än jag, för hennes mor var ...»

I detsamma öppnades dörren från doktorns
mottagningsrum och en äldre mycket distinguerad herre
kom ut, följd af Klint ända ut i tamburen.

»Ja, då kommer doktorn i morgon förmiddag och
anställer undersökningar?» frågade den äldre herrn och
såg mycket angelägen ut.

»Så fort som möjligt skall jag ha den äran att
infinna mig hos excellensen,» svarade Klint.

Kristin rusade upp som om hon fått ett ormbett
och höll på att springa omkull Villner, när hon skulle
taga ner excellensens öfverrock och hatt, och det var
alldeles ofrivilligt som Villner, hur mycket agent han
än var och följaktligen stålsatt mot vanliga mänskliga
svagheter, makade sig åt sidan för att låta den store
mannen passera.

Klint följde honom till dörren och ämnade just
skynda in till sig, när Villner rusade fram och hviskade:

»Två ord får jag lof att säga dig, det kan inte
hjälpas.»

»Är du i tur och ordning?» frågade Klint och såg
ironiskt medlidsam ut. »Annars ...»

»Å gå för tusan i våld!» ropade Villner förargad.

»Klockan tu träffas jag för enskilda samtal. Nu
får jag lof att ägna mig åt min praktik,» svarade Klint
och stängde igen dörren om sig, medan Villner stod
kvar, så där tämligen lik en våt katt, som inte vet
hvar han skall få en källarglugg att gömma sig i.

»Ja, om herr Villner kommer igen klockan tu, så
är det mycket lugnare,» inföll Kristin, »för då äter han
frukost, och i dag har jag något särskildt godt te’
bjuda på.»

»Jaså, hvad då?» frågade Villner, söm fann något
tröstande i den öppnade utsikten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free