- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
244

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja se det talar jag inte om — men godt är det,
det kan gross . . . jesses då, det var sant, det! Doktorn
talte ju om att herr Villner hade blifvi’ konsul! Då
får jag riktigt gratulera.»

»Tack, kära Kristin!» svarade Villner nedlåtande
och utan att visa sig det minsta generad. »Jag går
väl ner till grosshandlar Stenman så länge, det är fråga
om att han vill sälja ett hus.»

»Å, det lär väl inte bli något af med det just nu,»
svarade Kristin och såg mystisk ut.

»Hur så?» frågade Villner.

»Grosshandlarn ä’ sjuk, så konsuln får nog inte
tala med honom.»

»Är han sjuk? På hvad sätt då?»

»Ja, det vet jag inte — men det kom bud i går
afton till doktorn — han hade varit ute på
Hasselbacken och ätit middag med några herrar ...»

»Klint?»

»Nej kors, grosshandlarn. Och där hade han blifvit
sjuk, så att di kom hemåkande med honom — och
frun och fröken kom burdus in från landet i morse —
doktorn telefonera efter dom, och det var ett fasligt
spektakel — och is lär di ha fått lägga på hufvut på
honom, och doktorn satt nere hos honom halfva natten.»

»Ja, han har då en riktig bondtur!» utropade Villner
ofrivilligt.

»Hvem, doktorn?» frågade Kristin förvånad.

»Nej, jag menar Stenman,» rättade sig Villner
genast. »Tänk bara det, att ha en läkare i huset! Har
Kristin hört hur det är med honom nu?»

»Ja, doktorn var oppe i morse, och han lär vara
bättré, hörde jag. Fröken var själf nere med doktorn
och fick nya recept.»

»Jaså, var hon?»

»Ja då, och hon var så ledsen och öfver sig gifven,
så doktorn fick lof att hålla i henne, stackarn. Jag
var just ute och städa’ i väntrummet, och dörrn stod
på glänt, så jag såg att hon luta, sig emot honom —
hon höll väl på och dåna, stackars flicka!»

»Jaja, det kan nog hända det,» svarade Villner
och såg mycket djupsinnig ut, satte hatten på sig och
gick, sedan han ännu en gång försäkrat Kristin om att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free