- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
247

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter åtta dagar kunde Stenman redan lämna sängen
och ligga på en soffa samt till och med tillbringa en
och annan stund i gungstolen i sitt rum. Men affärerna
fick han inte befatta sig med, det hade läkaren
strängeligen förbjudit honom och på samma gång
rekommenderat honom sin vän Villner såsom en mycket passande
mellanhand, när det gällde husförsäljningen till den
skånske spekulanten. Tack vare några väl applicerade
middagar och Villners öfverlägsna säljarförmåga i öfrigt,
hade det också lyckats honom att få saken på det

klara, och han var nu uppe för att inför Stenman af-

lägga räkenskap för sina åtgöranden.

När han kom, var Gerda inne hos fadern, och
de tycktes hafva haft ett mycket allvarligt samtal, ty
den unga flickan såg betydligt upprörd ut och hon hade
tårar i ögonen. Sedan hon hälsat på Villner, vände

hon sig på nytt till fadern liksom för att säga något,
men denne hejdade henne litet otåligt och sade:

»Ja, vi få tala vidare om det där sedan — nu får
jag först höra hvad herr Villner ...»

»Men pappa lilla! Doktorn har ju sagt att du
inte får syssla med affärer ...»

»I så fall tycker jag att du borde tänkt på den
saken nyss också,» svarade Stenman; »men då var du
minsann inte rädd för att ...»

»Ja men, snälla pappa, det kan du väl ändå inte
kalla för affärer,» af bröt den unga flickan litet häftigt,
medan Villner gjorde sig ärende med att se på en
oljefärgstafla på väggen.

»Jaså, inte det! Kan just undra om den som du
talade om ser saken lika oegennyttigt?» mumlade fadern
och såg ironisk ut. Den unga flickan ämnade
sken-barligen svara något i samma väg. men ändrade sig
och sade helt hastigt:

»Nu skall jag inte störa affärerna längre!» hvarpå
hon med en lätt böjning på hufvudet försvann genom
dörren till salen.

»Hur står det till med grosshandlaren i dag?»
frågade nu Villner och närmade sig gungstolen.

»Jo tack, det tar sig allt hvad det hinner. Men
slå sig ner nu, herr Villner, så får jag höra. Hur går
det med skåningen?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free