Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har han sagt något — något direkt då?» frågade
Stenman och såg mycket fundersom ut.
»Grosshandlarn förstår väl att så gamla vänner
som vi äro — och för resten syns det ju mer än väl
att han går och är olycklig. Och utom det att det är
skada på honom själf, så är det synd för den där stora
upptäckten som han håller på med.»
»Ja, hör nu, den där upptäckten, hvad är det
egentligen med den? Är det humbug, eller ...»
Villner såg på honom ett ögonblick och fick i
detsamma en genialisk idé. Han sträckte ut benen, tittade
i taket och utbrast med en stor gest och en ton af
djupaste världsförakt:
»Naturligtvis är det humbug! Visa mig något
stort, något epokgörande, som inte varit komplett
humbug, när det först uppträdde i världen? Låt oss till
exempel tänka på . . .»
»Herr Villner anser således att — att det ligger
någonting i det där. Nå ja, må så vara, men då tycker
jag att innan man sett några resultat utaf ...»
»Resultat? Ingenting stort kan åstadkommas utan
att det behöfs tid. Om det funnes någon mecenat,
som ville göra något för mänskligheten, så skulle jag
säga till honom: Laga att den där unge vetenskaps-
mannen får tid på sig, laga att han kommer i jämvikt
— bana vägen för honom, och ni ska få se? Men
gunås, sådana mecenater finns det inte nu för tiden.»
»Är herr Villner så alldeles säker på det?» frågade
Stenman och sträckte på sig i stolen.
»Säker kan man ju inte vara på något här i värl-
den,» svarade Villner, »men nog skulle jag ha lust att
slå vad.»
»Gör inte det,» varnade Stenman, för då skulle det
allt kunna hända att herrn blef kuggad. Men, efter
som herr Villner åtagit sig att sköta om mina affärer
nu så länge, skulle herrn vilja göra mig den tjänsten
att gå upp till fru Gullstrand och säga henne ... se,
jag har tänkt närmare på saken nu, medan jag legat
här — och hon har ju bott här så länge . . . vill herr
Villner säga henne att jag nöjer mig med tolf hundra
för våningen, om hon har lust att bo kvar?»
»Det ska bli mig ett nöje,» försäkrade Villner helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
