- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
259

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja bevars, det har han nog. Han är ju specialist
i nervsjukdomar, och sådana lida ju alla människor af
nu för tiden.»

»Ack ja, nerverna!» suckade prostinnan och tittade
i taket.

»Men aldrig hade jag valt honom till man åt Tyra,
så mycket är säkert. Det var ju Erik som var så
förtjust i honom, och Tyra själf hade väl rifvit ner
huset, om hon inte fått honom. Men det slår inte fel
att han är en lättsinnig krabat, då konsuln däremot.. .
Men tyst — flickorna!»

Och i detsamma som dörren till Emmys rum
öppnades och de båda unga flickorna kommo ut i salongen,
sade brukspatronessan helt obesväradt till prostinnan,
som om hon fortsatt ett länge diskuteradt favoritämne:

»Ja, det är ju alldeles klart, Beate lilla, att både
du och Sara få lof att ha litet nytt på er nu, medan
ni är nppe i Stockholm.»

3.

De båda unga flickorna voro fullkomliga motsatser
båda till växt, utseende och uppträdande. Emmy var
lång, smidig och blond, Sara liten och mörk och med
något kufvadt i hela sitt väsen, medan Emmy åter hade
något friskt och hurtigt öfver hela sin personlighet.
Vackra voro de båda, fastän på ett alldeles olika sätt.
Emmy såg bra ut både när hon skrattade och var
allvarlig, och var hon ibland upptagen af någon idé, som
icke lät af visa sig utan gjorde henne riktigt tankfull,
så blef hon vackrare än någonsin. Sara åter blef aldrig
riktigt vacker och älsklig förrän hon log; hon fick då
glans i de mörka ögonen och ett par gropar i de
vanligen något bleka kinderna, och i de groparna tyckte
man att en hel mängd skälmaktiga små upptåg gömde
sig, för att genast krypa undan igen, så fort hon blef
allvarsam. Emmy såg ut som en blomma, som alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free