- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
260

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

haft godt om sol och ljus; Sara åter som en, hvilken
växt upp under skugga och skymning och därför
saknade den friska färg, som den verkliga ungdomsglädjen
förlänar.

När de nu kommo ut båda två med armarna om
hvarandras lif, tycktes likväl den glada stämningen vara
den öfvervägande, ty Emmy utropade genast:

»Nå ser du det, Sara! Jag sa dig ju att det skulle
bli alldeles nödvändigt.»

»Ja, jag tänkte också be dig, snälla Helene, att du
ville följa med oss ut i bodarna någon af dagarna,»
inföll nu prostinnan, hvilken, så prästfru hon än var,
nog hade sin lilla släng af denna världens fåfänga, »du
som så rysligt väl förstår dig på hur det skall vara.
Å, gör det, söta du! Se, hvarken jag eller Sara förstå
oss på att få det både billigt och vackert, men om du
går med oss ...»

»Mycket gärna,» svarade brukspatronessan, »och
eftersom det är vackert väder i dag, så hvad säger du
om att vi ta* flickorna med oss och ge oss af ut med
detsamma?»

»Jo, det vill jag så rysligt gärna, om det bara inte
kommer olägligt för dig, snälla Helene.»

»Nej, inte det ringaste. Erik har utskottsmiddag
i dag, så det är inte alls något som hindrar hvarken
mig eller Emmy.»

»Än sömmerskan då, som skulle komma upp och
prof va min nya klädning?» invände Emmy.

»Ack ja, det var sant. Men det hjälps ju med
att du, Emmy, blir hemma ...»

»Och då får ju jag stanna hos Emmy?» bad Sara
med en skymt af sin vanliga skygghet. »Jag vet
ingenting värre än att gå i butiker.»

»Där hör du, snälla Helene, hur enkel och
oför-därfvad hon är,» hviskade prostinnan till
brukspatronessan, och sade sedan mycket medgörligt till dottern:
»Ja, du kan gärna stanna, kära barn. Det är mycket
säkrare att Helene väljer åt oss båda två.»

»Kom då, så gå vi in till mig och göra oss i
ordning,» sade brukspatronessan, i det hon steg upp och
tog prostinnan under armen. »Och se’n äter ni middag
hos oss, eller hur, Beate lilla? Vi kunna ju telefonera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free