- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
263

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stol närmare hennes. »Är han ung eller gammal,

vacker eller ful, kvick — eller som folket är mest.»

»Ack, du,» ropade Sara lifligt, »han är ung, vacker,
kvick, modig som ett lejon och ...» — här sänkte hon
rösten med en suck — »och ...»

»Och fattig som en kyrkråtta, kan jag tro,» härmade
henne Emmy.

»Nej, så fattig är han nog inte — men inte har

han just någonting vidare att tala om.»

»Och hvar har du lärt känna honom då?»

»Där hemma i höstas, under fältmanövern. Han
var inkvarterad hemma hos oss i fyra dar, du. Å, du,
Emmy, sådana gudomliga dar det vari Ja, det vill säga,
om dagarna var han ute på manövern; men om kvällarna
— tänk dig, Emmy, det var månsken, du — det allra
härligaste månsken — och så hade vi dörrarna öppna

till salen, och han sjöng och jag ackompanjerade . . .

A, dUy^en sådan röst han hade — en sådan röst!»

»Tenor kan jag tro,» inföll Emmy ironiskt.

»Nej du, usch!» sade Sara stött. »Baryton! Jag

kan inte med tenorer, de ä’ så pjaskiga!»

»Nå, och så promenerade ni väl i månskenet?»

»Ja, men det var inte så roligt just, för mamma
var alltid med.»

»Var hon? Så förargligt du, Sara!»

»Ja visst var det,» medgaf Sara helt naivt, men
tilläde sedan med en liten slug sidoblick på sin väninna:
»Men så hade han en kamrat — för de var två stycken
inkvarterade — och hans kamrat var mycket
uppmärksam emot mamma och pratade med henne och ville att
hon skulle visa honom alla utsiktsplatser — och det
gjorde hon — och sista kvällen hade vi gått upp till
Blockberget, du vet ...»

»Där skogsdungen ligger så tät nedanför, ja.»

»Ja, och där blef han och jag litet efter — och
då så . . .» Här reste hon sig upp, skyndade fram till
Emmy och föll henne om halsen, i det hon hviskade:
»O, Emmy, då så . . .»

»Ropade kanske din mamma på dig?» frågade
Emmy skälmskt och nöp henne sakta i örat.

»Ja, det gjorde hon också,» hviskade Sara tillbaka,
»meu först snafvade jag på en trädrot och höll på att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free