- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
281

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»jag tyckte du såg på honom rätt stadigt nyss, när du
sade honom den där oartigheten att han inte behöfde
stanna så länge.»

»Jag visste ju, att han ville hem,» svarade Emmy
helt lugnt, »så det var inte alls någon oartighet. Inte
vet jag hvad kusin Edvard hade bjudit honom på i går;
men något vidare tycktes det inte ha smakat honom.»

»Ed . . . Edvard! Känner han Edvard?» frågade
brukspatronessan med ett uppflammande intresse, som
likväl genast öfvergick till en spelad likgiltighet. »Öch
hur vet du det?»

»Han talade om det, innan du kom in,» svarade
Emmy helt kort och tilläde efter en liten uttrycksfull
paus: »Men skulle vi inte nu säga till om vinet åt

pappa?»

»Jo, det var sant! Vill du kanske vara snäll och
göra det?»

Emmy steg upp utan att svara och gick ut för att
säga till åt husjungfrun, medan styfmodern satt kvar
på sin plats, ifrigt funderande på hvad det var för ett
nöje som hennes mans systerson kunnat bjuda hans
disponent på. Hon föresatte sig att hon skulle försöka
få reda på det under middagen och att, om den
erbjudna förströelsen tydde på något vildare lif hos den
unge löjtnanten, så skulle hon inte försumma att vid
lägligt tillfälle ge sin vän prostinnan några notiser
därom. Det skulle bli en äkta kvinnohämnd för de
ledsamheter som hon från mannens sida fått uppbära för
den unge herrns skull, hvilken till på köpet haft den
djärfheten att inte bry sig om henne. Och det var
naturligtvis hvad hon minst af allt kunde förlåta honom.

•7.

Brukspatron Jäger och hans disponent hade ett par
timmars långt samtal inne i den förres rum, och att
det samtalet var både allvarligt och viktigt kunde man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free