Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja, du vet hvad jag menar, och det kommer jag aldrig
i lifvet att tåla, hör du det?»
Och högröd af förargelse skyndade brukspatronen
in i sitt rum, dit han efter några ögonblick följdes af
sin fru, som likväl innan hon gick kastade en hotfull
blick på styfdottern och hviskade:
»Det där skall jag tacka dig for vid tillfälle!»
»Du kan ju tala om för pappa att Edvard är kär
i Sara Kumlinder, så lugnar han sig väl,» svarade
Emmy långsamt och utan att se på henne.
»Han kär i den gåsen? Försök inte att inbilla mig
något sådant!» inföll brukspatronessan häftigt, i det
hon med högburet hufvud gick in till sin åldrige man,
hvars vaknade misstankar hon visste att hon kunde
söfva med några ömma ord och några med väl spelad
värme uttalade försäkringar om att han var den bäste
man och hon den lyckligaste hustru i världen.
Och Emmy satt kvar ensam där ute i salongen,
rufvande på sin ständigt återkommande tanke hur hon
skulle komma bort ifrån hemmet, som blef henne allt
mera tryckande för hvarje dag som gick. Mer än en
gång hade hon föresatt sig att hon skulle göra som
systrarna, gifta sig och få eget hem; men hon älskade
ingen, och hon hade ingen aktning för männen. Hade
inte hennes egen far så lätt kunnat glömma sina barns
mor, hade han inte låtit fånga sig af en kokett och
behagsjuk guvernant, som ville köpa sig en framstående
ställning som fru och därför icke aktade för rof att
hyckla kärlek för en gubbe, som kunnat vara hennes
far? Och hennes svågrar, voro de kanske en bit bättre?
Om konsuln visste hon ju icke något direkt ondt, men
hennes kvinnliga instinkt sade henne att han helt säkert
icke toge det så noga med den äktenskapliga troheten
— bara hans sätt att se på andra kvinnor — ja till
och med på henne själf — visade det inte tillräckligt
hvars andas barn han var? Och doktorn, hade han inte
först fjäskat lika mycket omkring henne som omkring
Tyra, och såg det inte ut som om det gjorde honom
detsamma hvem af dem han fick, bara han först och
främst finge penningar att betala sina skulder med?
Att han sedan verkligen fäst sig vid systern — ja, det
var väl inte underligt, ty hon visade ju så tydligt hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
