Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emmy ... det är afskyvärdt — det är . .. O, min Gud,
hvad jag är olycklig 1»
»Hvad är det?» hviskade Emmy förskräckt. »Har
det händt något med din lilla gosse... är han sjuk?»
»Å, om det inte vore någonting annat 1» ropade
den unga frun häftigt. »Hvad frågar jag efter honom! ...
Nej, det är... tyst, jag hör pappas röst — jag skyndar
in till dig — säg inte att jag är här — hör du — inte
på några villkor!»
Och i brådskande fart hastade hon fram till Em mys
rum, slog upp dörren och kastade sig dit in, just i
samma ögonblick som Jäger kom ut från sitt i sällskap
med frun, som i sin magnifika pälskappa och sin eleganta
hatt redan stod färdig att följa med honom ut.
»Helene behöfver litet frisk luft och följer med mig
neråt staden,» sade brukspatronen, som nu var idel
solsken. »Kanske du, Emmy, också har lust att £å
med?»
»Nej, tack pappa,» svarade Emmy, glad öfver att
få vara ensam med systern, »det har jag verkligen
inte. Dessutom har jag ju litet att ordna med till
middagen.»
»Ja, jag skall inte heller dröja länge ute!» försäkrade
styfmodern, och tilläde med en spejande blick på Emmy:
»Men jag tyckte det ringde nyss? Var det inte någon
som kom?»
»Då var det väl till värdinnan,» svarade Emmy
utan att blinka, för jag har inte sett någon!»
»Ja, hos henne springer det ju folk både bitti’ och
sent!» inföll Jäger. »Kom då, söta Helene! Emmy
lilla, vill du hjälpa mig på med pälsen? Flickan där
ute tar alltid i som om hon ville hänga den öfver
hufvudet på mig. Ja, får jag nu bara goda underrättelser
i Järnkontoret, så ska vi ha oss en riktigt glad middag.
Adjö med dig, min flicka »
När Emmy väl sett dem utom tamburdörren, som
hon själf stängde efter dem, kom hon långsamt tillbaka
in i salongen och tänkte för sig själf, i det hon gick
fram till sin dörr:
»Hvad skall jag väl nu få höra? Så upprörd har
jag aldrig sett Lisen förr, hon som annars inte brukar
bry sig om någonting annat än sina nöjen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
