- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
289

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tiden får Göran lägga in om skilsmässa, för jag blir
aldrig hans hustrn mera — aldrig, hör du — aldrig!»

Och med den blixtsnabba förändring, som man så
ofta ser hos nervösa och upprörda kvinnor, torkade hon
plötsligt sina tårar, satte sig upprätt i soffan, där hon
förut nästan sjunkit tillbaka i halfliggande ställning,
och fortfor med stigande vrede, i det hon knöt sina
smala, hvita händer och slog dem häftigt emot hvarandra :

»A, jag skall minsann visa honom, jag, att jag inte
alls är det fromma får, som han trott mig vara!»

»Ja, men snälla Lisen, det skulle ju bli skandal,
och det vill du väl ändå inte!» framkastade Emmy,
som inte alls visste hur hon skulle behandla den ömtåliga
saken. »Och nog borde du väl tänka litet närmare på
följderna, innan du ...»

»Följderna? Följderna? Dem frågar jag inte efter!
Och skandal, säger du? Jaha, låt det bli skandal!
Så mycket bättre! Det är inte jag som träffas utaf den,
utan herr konsuln! Det kan han gärna ha — det är
rätt åt honom!»
r’ »Och om det nu skulle gå därhän att det blef
" skilsmässa — är du alldeles säker på att du inte skulle
* ångra dig?»

»Angra mig — ångra mig — hvarför skulle jag
det? Det är han som skall ångra sig och inte jag —
och det vore just lagom åt honom, den otacksamme 1
Har jag inte varit den med görligaste hustru man kan
tänka sig, har jag inte trott honom blind t, när han
påstod att hans affärer tvingade honom att vara så

mycket i staden — och när han ville ha mig med in

dit, hur deltog jag inte i alla hans galenskaper, fast jag
mycket hellre velat vara där ute hos lilla Sven, om jag
också ibland tröttnade på pysen, när han blef för bråksam ?
Ja, det var ingenting som inte Göran kunde få mig till,
bara han visade sig vänlig och smeksam, och det kunde
han så väl, när han ville — ja, vet du, det var rent
omöjligt att säga nej åt honom då!»

»Just däri låg felet, LisenU inföll Emmy allvarligt.
»Sä medgörlig får inte en hustru vara.»

»Ja, men när man håller af sin man, och när man

själf tycker att det är roligt!»

»Då har man ju egentligen ingenting att beklaga

19. — Från stad och land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free