Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så hade jag inte bref vet med migl Kan du tänka dig
en sådan slyngel, och den som jag trodde var så hygglig!’
— ’Göransson?’ frågade jag och blef så glad, så jag fick
tårarna i ögonen. ’Brefvet var således till honom?’ —
’Ja, till hvem skulle det annars vara?’ frågade han, och
sedan fortsatte han med ett gapskratt: ’Du trodde väl
aldrig att det var till mig heller, Lisen lilla? Var det
därför du såg så där åskmörk ut, när du kom in?
Men jag ska köra bort göken, det kan han vara lugn
för! Om du vill, så ska jag genast kalla in honom och
i din närvaro ska han få sitt afsked!’»
»Nå, gjorde han det?» frågade Emmy.
»Nej, tycker du att jag skulle vilja det? Jag blef
så rysligt glad, så jag flög honom i famn och kysste
honom, och så ville han prompt att vi skulle gå och
äta på Rydberg, men så fick jag honom i stället att följa
med hit, och nu är jag så lycklig, så riktigt
genom-lycklig! Men du får inte låtsa om att jag sagt något
åt dig, för det försäkrade jag honom att jag inte
hade gjort.»
»Och du tror att det är riktigt sant, det där?»
fortfor Emmy och såg henne allvarligt och forskande i
de nu så sorglösa ögonen. »Du misstänker inte att..,
att...»
»Nej, hvarför skulle jag det?» svarade Lisen och
ordnade luggen framför spegeln. »Göran har en stor
förtjänst, och det är att han aldrig ljuger. Men låt oss
nu gå ut, och låtsa inte om något, hör du det!»
»Nej, när du är nöjd, hvarför skulle jag bråka?»
sade Emmy helt lugnt och öppnade dörren ut till
salongen, där konsuln stod midt på golfvet, helt bredbent
och säker, pratande med brukspatronen och hans fru,
men med en hastig och forskande blick på dörren just
då den öppnades, som om han inte varit så alldeles
säker på sin hustrus förtegenhet. När han likväl såg
det glada uttrycket hos henne och det lugna hos Emmy,
flög ett belåtet leende öfver hans något rödletta ansikte,
och han gick emot Emmy med utsträckt hand.
»Jag hann ju knappt hälsa på min vackra svägerska
nyss!» ropade han högljudt och bullrande och skulle
just fortsätta vidare i samma ton, då det ringde på
dörren i tambuien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
