- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
296

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot tallrikarna, är det som om tungbandet löstes, och
nu börjar den ’allmänna konversationen, först mellan en
och en och sedan härs och tvärs i alla möjliga riktningar.

Så var det också här. Falk, som fått sin plats
mellan värdinnan och äldsta dottern, med Emmy midt
emot sig vid andra bordsidan och brukspatronen och
konsuln på båda diagonalerna, försökte så godt han
kunde underhålla sina grannar, men som han egentligen
inte kunde tala obesvärad t om annat än det han noga
kände till, kom han snart in på tal om bruket och
förhållandena där nere. Både brukspatronessan och
konsulinnan voro inte särdeles intresserade af det ämnet,
utan lyssnade båda två med mycket större intresse på
konsuln, som talade med Emmy om någon
sporttillställning, som skulle anordnas ute vid Saltsjöbaden.
Emmy hörde däremot inte alls på konsulns långa
relationer om skidtäflingar och kälkbackar, utan lyssnade
mera till förvaltarens beskrifningar om arbetsförhållandena
vid Stålhamra, och brukspatronen försökte dela sig med
ett öra åt hvardera hållet, upptagen som han var af
ägandeintresset på ena sidan och världsmannaintresset
på den andra.

»Jaja, det blir allt krångliga tider, fruktar jag,»
utbrast han slutligen, i det han drack med Falk, »både
i fråga om konjunkturerna och arbetaresaken.»

»Vi ska hoppas att det reder sig, herr brukspatron,»
inföll Falk och bugade sig till tack, »om vi bara taga
våra mått och steg i tid.»

»Ja, krusa inte med sällskapet bara!» ropade nu
konsuln, som under tiden flitigt hälsat på en butelj
gammal Chambertin framför sig. »Det är det sämsta
man kan göra! Se de att man är rädd för dem, så
gaska de opp sig på ett förbaskadt vis.»

»Rädd för dem behöfver man ju inte vara,» svarade
Falk lugnt, »men jag tror inte det kan skada att man
visar sig rädd om dem. Arbetare äro ju också människor,
och ...»

»Jaså, herr Falk är en sådan där arbetarevän, hör
jag!» utbrast konsuln hånfullt. »Ja, då kan ni nog få
det trefiigt tillställdt, om herrn får hålla på en tid!
Min erfarenhet är då den, att släpper man bara efter
ett enda litet finger, så hugga de genast fast i hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free