- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
298

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig själf om att den nye disponenten var en mycket
tråkig herre. Först och främst hade han inte under
hela middagen sagt henne en enda artighet, och så ville
han till på köpet att mannen skulle ligga hela året
nere på landet i stället för att åtminstone de tre
månaderna på vintern vara uppe i Stockholm; men det
skulle hon väl veta att hindra. Det, som dessutom
tröstade henne något, var att han då inte varit artigare
mot styfdöttrarna heller, och när de blifvit ensamma i
salongen, nöjde hon sig därför med att säga:

»Det är förfärligt med sådana där unga människor,
som inte kunna tala om annat än affärer! Eller hur,
Lisen, tyckte du inte att han var vådligt stel och tråkig?»

»Anej, jag kan inte säga!» svarade den unga frun.
»Han var naturligtvis litet generad, men han ser mycket
bra ut — eller hur, Emmy?»

»Jag har jn redan sagt dig att jag tycker han ser
ut som folket är mest!» svarade Emmy. »Men att han
talade om affärer tyckte jag inte var så underligt,
eftersom det var pappa som började.»

»Usch ja, det där välsignade bruket!» suckade
brukspatronessan. »Aldrig är det då annat än krångel
med arbetare och järnpriser!»

»Å, jag tänker att bruket är nog bra att ha,»
svarade Emmy icke utan en viss skärpa, »åtminstone
för somliga.»

»Hvad menar du?» frågade styfmodern lika skarpt
tillbaka och fick helt hastigt en färg, som var något för
stark för att verka fördelaktigt på hennes hy.

»Jag menar naturligtvis både för oss och arbetarna,»
svarade Emmy lugnt. »Hvad trodde Helene att jag
menade?»

Brukspatronessan hann inte afgifva något vidare
svar, ty nu kommo herrarna ut, och Falk tog af sked.
Han skulle ovillkorligen fara på kvällen, och det var
just lagom att gå nu för att hinna ner till snälltåget.
Han bugade sig för brukspatronessan och konsulinnan
och tackade för angenäm sammanvaro, därpå för Emmy,
som helt vänligt räckte honom handen, hvarpå hon följde
honom ut i tamburen för att stänga dörren efter honom.

»Blef det någon fråga om att pappa skulle resa
ner?» frågade hon, just när han tog i låset för att öppna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free