- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
307

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Joo, utom ryggmatisten, så! Och ena unghästen,
han har allt lite kvarka, han.»

»Seså för fan! Då har ni väl förkylt honom.»

»Nej då, si vittrinärn säger att det ä* påbrå —
står du still, Dockan! — men jag tror då för min del...»

»Ja, det där få vi tala om se’n! Nå, ska inte
herr Falk sitta opp med! Nog få vi plats — eller hur,
Emmy? Om du makar benen litet, så kan herr Falk
sitta midt emot ...»

»Nej tack, herr brukspatron!» svarade Falk, som
tyckte sig märka att Emmy såg motvillig ut. »Jag går
hellre. Jag skall i alla fall in till nämndemans på
vägen — och så behöfver jag röra på mig litet.»

»Nå, som herrn vill då! Men kom upp sedan och
drick en toddy med mig, och så stannar herrn till
kvällen hos oss — ja, det är öfverenskommet. Kör nu,
Jansson, och låt det gå undan se’nl Det börjar
verkligen på att kännas litet svalt — drag upp björnfällen
omkring dig, min flicka! Adjö så länge!»

Och brukspatronen vinkade med handen, Emmy
böjde helt litet på hufvudet, och så bar det af i rask
fart utåt vägen, en fart som ökades ännu mera, då
lokomotivet lät höra en skarp hvissling och tåget pustande
satte sig i gång för att fortsätta sin färd.

Falk stod kvar och såg efter parsläden, inom sig
smått förargad Öfver att han inte fått följa med, men
på samma gång belåten med att han haft styrka att
säga nej.

»Hvad tusan nu då! Fick inte disponenten åka
med?» hördes stationsinspektorens röst bakom honom.
»Det var då underligt!»

»Nog fick jag,» svarade Falk lugnt, »men jag ville
inte. Det skall bli skönt att få sig en promenad, tyckte
jag.»

»Jaja, smaken är så olika’» fortfor
stationsinspek-toren. »Men nog hade jag föredragit att sitta midt
emot en så vacker flicka, det är hvad jag vet! Ja, det
vill säga, om jag vore ogift som disponenten! Men se,
ni ungkarlar vet inte hur lyckliga ni äro!»

»Å, det kan vara måttligt med den lyckan ibland!»
inföll Falk, skakade hand med honom och tog sedan ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free