Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den saken. Jäger lutade sig tillbaka i släden, drog upp
björnskinnsfällen ända under hakan och slöt ögonen i
en stilla slummer, medan de i rask fart närmade sig
bruket, från hvilket bullret af hamrarna och flåsandet
af ässjorna ekade emot den glesnande skogen. Det
började redan skymma på, och vid en krökning af vägen
låg hufvndbyggnaden framför dem på sin dominerande
höjd, medan smedjorna och arbetarbostäderna tittade
fram här och där mellan de bladlösa träden och den
nu tillfrusna åns ringlande krokar utpekades af al- och
videbuskarna vid dess stränder.
»Å, pappa, se, se! Så vackert vårt Stålhamra ligger
där i sin vinterdräkt,» ropade Emmy, »och hvad det
käns härligt att vara hemma!»
»Ja, det ska bli riktigt skönt att komma in och få
sig en kopp kaffe och en konjak!» svarade brukspatronen
helt prosaiskt med en duktig gäspning. »Jag har min
sjul suttit och blifvit sömnig, tror jag!»
»Ja, jag tror då för min del att du har sofvit en
god stund!» sade Emmy skrattande.
»Det har jag visst inte. Jag bara blundade litet
för blåsten. Nå, ändtligen ä’ vi då framme! God afton,
kära Johanna! Är kaffet riktigt varmt nu? Skönt!
Laga då att Jansson får sig en kopp med, när han selat
af hästarna.»
»Och fröken som kom med!» sade gamla Johanna
och slog ihop händerna. »Ja, jag säger väl det!»
»Ja, hustru min tordes inte ge sig af med i kylan,»
förklarade Jäger, medan de gingo in i den varma och
upplysta salen, »så nu får Johanna nöja sig med min
dotter så länge.»
Men gamla Johanna såg alls inte ledsen ut för det.
Hon hjälpte Emmy att pälsa af sig, passade på under
tiden att helt vänligt klappa om sin favorit, gick sedan
ut efter kaffepannan och sade, när hon väl satt den
ifrån sig på det dukade bordet:
»Men hvar ä’ dispenenten nårst? Följde han inte
me’ herrskape’, han då?»
»Nej, han föredrog att gå!» svarade Jäger och slog
sig ned vid bordet tillika med Emmy.
»Ja, det är en fasligt rapper karl!» fortfor gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
