- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
314

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

luften purprade hennes kinder och satte hennes unga
blod i en friskt pulserande rörelse, som nästan bevingade
hennes steg.

Nere vid sjöstranden spände hon på sig
skridskorna, och så bar det af i frisk fart utåt den skinande
spegelytan. Längst ner på ena sidan af sjön såg hon
några kollass, som i långsam fart stretade fram emot
bruket från skogarna där ofvanför, och ännu längre
bort i en vik, som skar in nära kyrkan och åns utlopp,
höllo några karlar på och sågade upp is i stora,
fyrkantiga stycken, dem de under entonig sång staplade
upp i högar bredvid h varand ra. Solen gnistrade i de
blågröna iskvadraternas jämna sågytor och kastade
skiftande reflexer utåt den obrutna spegeln bredvid dem.
Längre utåt sjön, och icke långt ifrån den väg som
Emmy tog, hade de också tagit upp is, och de stora,
fyrkantiga öppningarna efter blocken, på hvilka en tunn
ishinna lagt sig, voro utpekade med granruskor, till
varning för åkande och gående.

»De där skall jag akta mig för, när jag far hem,
ifall det skulle börja snöa,» tänkte Emmy.

I detsamma fästes hennes uppmärksamhet vid några
skarpa och färska skåror i isen, tydliga spår efter
skridskor, som farit fram där före henne och som gingo rakt
på ett af de fyrkantiga hålen, där de hejdats med en
plötslig ansträngning, efter hvilken djupa gropar syntes
i isen, hvarefter spåren gjorde en tvär svängning utåt
sjön och sedan fortsatte i samma riktning som dit hon
själf ämnade sig.

»Den där var nog iute långt ifrån att åka ner sig!»
tänkte Emmy med en lätt rysning, i det hon
skyndsamt aflägsnade sig från platsen. »Jag kan undra hvem
det var?»

Då påminde hon sig hastigt hvad fadern sagt om
den unge disponenten och att han tidigt på morgonen
gifvit sig af till Lerhyttan. Kanske var det ännu inte
dager, när han for, och det var han som varit nära att
åka miste och komma ner i ett af de förrädiska hålen
där midt ute på sjön, där säkert ingen kunnat komma
till hans bistånd. Vid denna tanke kände hon en häftig
hjärtklappning, och blodet brusade upp till hennes
kinder, så att de brände som eld. Och nästan med våld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free