Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den stora glödhögen efter en duktig brasa, som
brunnit ner. När den unga flickan kom in i stugan
och skyndade fram till henne med ett gladt: »God
dag, mor Stina!» ropade gumman: »Nå, så ta’ mig
dalern är det inte frökna, den rara gussängeln!» och så
började hon storgråta och torkade bort tårarna med sin
skrumpna, afviga hand. »Jag kunne fäll tro, jag, att
ho’ skulle komma och titta om gumman!» sade hon
sedan, när hon lugnat sig litet. *För si jag hörde att
patron och hon hade gifvi’ sej åf från Stockholm, och
det midt i smällkalla vinterkyla’!»
»Hvem hörde mor Stina det utaf?» frågade Emmy
och började plocka upp korgens innehåll på det rankiga
bordet nära fönstret, där isen började smälta utaf
värmen från spiseln.
»Hå kors, det va’ utåf nya spektornl Han var
inne hos gumma’ i morse, när han gick förbi — gu*
signa’n! Kan frökna tänka sig det, att han bar in ve’
och ella opp i spisen åt mig — si, det va’ allt lite’
kallt när han kom, för Smedsmaja blef sint i går afse
och tog inte in nåra vedpinnar, som ho’ brukar te’ göra.
Och här om da’n va’ han inne och hade me’ sej ett
så’nt farligt rart meklament, som jag skulle smörja
mig me’.»
»Men hur kunde han veta att mor Stina var sjuk?»
frågade Emmy på nytt och sysslade fortfarande med
att länsa korgen.
»Hå kors, det ä’ fäll allt Johanna som sagt en det,
kan jag tänka! För resten ska jag säja frökna att
det ä’ inte mycke’ som inte den har reda på.
Smedsmaja talte om, så godt hon kunde, härom sistens, att
han hade varit inne hos Person och gifvi’ honom en
rejel oppsträckning för att han ä’ stygg ve’ hustrun,
när han fått någe’ i mössan, och de ä* inte säkra för’n
nånstans inne i stugorna. Och fattas det någe’, så
får de, och ä’ det mVn som ä’ bråkig, så ruskar han
om’eu — och här om da’n drog han opp Andersonskans
pojke ur vaken nere i körkviken och både bar hem’en
och rappa opp’en så han blef varm — ja, det är en
rejel karl, det är säkert, det.»
»Hvad säger mor Stina? Slog han gossen, som
hade fallit i?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
