- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
318

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tag i en stör, som låg bredvid ökstocken, och begaf sig
i rask fart af utåt sjön.

Hon hade likväl icke hunnit åka långt, förrän
snöfallet började på nytt och nu rätt emot henne. Först
tänkte hon ett ögonblick på att vända om och enligt
faderns råd invänta Jansson med släden; men så vaknade
trotset i hennes ungdomliga sinne, och hon föresatte sig
att fortsätta. Hon såg ju tydligt för sina fötter spåren
efter sin ditfärd och tänkte i hastigheten icke på att
den fallande snön snart skulle utplåna dem. Emellertid
hade hon vid den första tvekan vändt sig om och såg
nu att den stranden, som hon nyss lämnat, var lika

osynlig som den hon hade framför sig — snötjockan

hade omhvärft hela synkretsen omkring henne. Ännu
var den likväl icke så tät att hon icke mycket tydligt
kunde se vägen flera famnar framför sig, och hon
fortsatte därför färden, utan att egentligen göra sig vidare
reda för att hon kunde utsätta sig för någon fara. Det
värsta var att blåsten tilltog allt mera och att snön
piskade henne i ansiktet, så att hon hade svårt att se,
och hon kände hur det brände och sved om kinder och
tinningar. Gång efter annan måste hon vända sig om
för att kunna andas ut, torka bort den hvassa yrsnön
från ansiktet och gnida kinder och öron för att de inte
skulle förfrysa.

»Nej,» tänkte hon slutligen, när hon för tredje
gången vände sig om £ör att andas ut, »det här går
bestämdt inte! Det är nog bäst att jag åker tillbaka
igen samma väg och väntar till dess Jansson kommer.»

I detsamma tyckte hon sig höra ett rop på afstånd
— det var ett doft, uthållande: »Hallå, är någon där?»

och hon tyckte nästan att hon kände igen rösten. Utan
att själf veta hvarför, vände hon sig på nytt emot
vinden, tog fart med stören emot isen och fortsatte i

samma riktning som förut Gång på gång hörde hon

ropen efter sig, de ljödo allt starkare och närmare, och
med en bestämd förnimmelse af att det var henne
det gällde och att hon icke ville låta upphinna sig,
gjorde hon en hastig sväng, så att hon fick vinden på
sidan, åkte på det sättet fram några minuter och
återtog sedan med nedböjdt hufvud riktningen emot vinden,
öfvertygad om att snöyran nu skulle dölja henne för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free