- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
320

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja tack, nu tror jag det är alldeles bra!» svarade
Emmy och gjorde ett svagt försök att lösgöra sitt knä.

»Det är bäst att hålla på litet till,» invände Falk,
»och om fröken sedan tror sig om att kunna fortsätta
åkningen, så är det bäst att vi ge oss af ju förr dess
hellre. Så där ja, böj nu litet på knät fram och
tillbaka, så få vi se — åjo, det går ju, vet jag. Nå,
Gud ske lof att fröken inte vrickade sig till på köpet!»

Allt detta sades och gjordes så enkelt och osökt
och på samma gång så bestämdt och så vänligt, att
Emmy kände all sin förlägenhet försvinna, och hon
hade nu bara en tanke, den hur de skulle komma hem.

»Hittar herr Falk verkligen också?» frågade hon.
»Annars vore det kanske bäst att vi vände om.»

»Nej, det ska vi akta oss för! Jag har kompass
på min klocka och vet precis väderstrecket. Ja, om nu
fröken vill, så försöka vi Här har jag en silkeshalsduk,
den behöfver jag inte — biud den för ansiktet och
drag ner mössan, och så tar fröken min ena hand och
den andra lägger jag om lifvet på fröken, och så ge’ vi
oss af i god fart, och om en halftimme ska vi vara
hemma, såvida fröken bara orkar och knät inte gör

för ondt!»

Emmy hade ingenting annat att göra än att foga
sig i sitt öde, och så som det nu en gång var, gjorde
hon det inte så ogärna. Hon tyckte allt att
disponenten var bra ogenerad — men hon insåg nog också
att det var faran, som gjorde honom sådan, och hon
var för mycket kvinna för att harmas öfver att han

gjorde af ståndet emellan dem så litet som möjligt under

sådana omständigheter,

Men undan gick det, och när de slutligen kommo

fram till stranden vid bruket, voro Emmys krafter [-uttömda-] {+ut-
tömda+} både af färden och af smärtan i knäet, som

började låta känna af sig starkare än förut. Hon kände
att hon var nära att falla och gjorde därför icke något
motstånd, när han utan vidare krus böjde sig ned, tog

henne på armarna och helt muntert utbrast:

»Ja, nu får fröken inte tycka illa vara därför att jag
gör så här, men annars komma vi aldrig hem. Och jag
lof var att jag ska släppa ner fröken på trappan!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free