- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
321

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14.

Under vägen upp från sjön hade likväl Emmy
återfått så pass mycket krafter att hon bad Falk släppa
ner henne, när de kommo* fram till den lilla grind stugan
vid ingången till parken. Nu på vintern stodo grindarna
öppna, och den gamla gumman, som öppnade dem,

bodde i stället nere i statbyggningen. Det var således
ingen som såg de båda unga, när Falk satte ned Emmy
på flustret till grindstugan, där de spände af sig
skridskorna.

»Orkar fröken verkligen gå upp nu också?» frågade
Falk, som räknat på att inte behöfva lämna sin lätta
börda förrän vid trappan. »Och hur är det egentligen
med knäet nu?»

»Det gör nog litet ondt ännu; men jag får lof att
gå dit upp för att inte göra pappa orolig,» svarade

Emmy och tog ett par steg, men stannade igen och

fortfor utan all tvekan: »Får jag ta’ herr Falks arm,

så går det kanske lättare I»

»Om fröken får? — Ja då, men med villkor att
fröken stöder sig ordentligt också!»

»Jag tycker verkligen att herr Falk kan vara
tillräckligt trött förut,» återtog Emmy, under det de satte
sig i gång, samt fortsatte sedan efter en kort tystnad:
»Och så säga vi ingenting om att jag gaf mig af ensam,
det skulle bara oroa pappa. Lof var herr Falk mig det?»

»Ja, gärna! Jag kan ju ha träffat fröken på vägen
ner ifrån gumman Stina!» föreslog Falk, som inte hade
något emot att det fanns en liten hemlighet dem emellan.
»Det är kanske bäst att säga så — för brukspatrons
skull.»

Emmy nickade till tecken af samtycke; men det
retade henne att hon måste stöda sig tyngre än hon velat.

När de kommo upp till byggningen, stod släden
utanför trappan, och Jansson höll just på att hjälpa
brukspatron upp i den, medan gamla Johanna med en

21. — Från stad och land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free