Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kors, kära Johanna, jag måste slå armarna om
halsen på honom, naturligtvis.»
»Ja, det förståssl Men va’ det passligt, det, må tro?»
»Hvad skulle jag göra, om det nu passade eller inte!»
»Nej, må tro detl Och han behöfde inte sätta nerna
på vägen opp?»
»Nej då, han hade nog inte satt ner mig förrän på
trappan här uppe, om jag inte bed t honom om det, för
att pappa inte skulle bli orolig.»
»Det var mig en baddare te’ vara stark 1» utbrast
Johanna med uppriktig beundran. »Men nu ska då
frökna teminstingen ligga kvar te’ jag får komma opp
med kaffe åt’na.»
»Ja, det gor jag naturligtvis. Nå, var han kvar
hos pappa se’n i går afton hela tiden?»
»Ja, då! Hörde inte frökna hur di dunka i bräde’?
Och di måtte ha blifvi’ riktiga komsamser ändå, för när
jag dfika’ kvällsborde’, så hörde jag att patron kalla’n
för Gunnar.»
»Gunnar?»
»Ja, tycker inte frökna att det ä’ ett bra namn?
Och om jag inte hörde tokigt, så kallte han patron
för farbror!»
»Det är inte möjligt! De talade väl om någon som
han kallade för farbror.»
»Ja, vet jag! Men fasligt go’a vänner va’ di, det
kunne då en blind se. Och när di skildes åt, så sa’
patron: ’Go’ natt me’ dej, i morron ska vi tala me’
Emmy om det där andra’, och så skaka’ di hvarann i
näfven, och patron riktigt smågnola’, när han gick in
och la’ sej. Jaha, nu går jag ner efter kaffet, jag kan
väl förstå att hon ä’ hungrig, hjärtebarne’1 Hon fick ju
inte i sej ett gusslån i går afse, mer än teskvätten!»
När Emmy blef ensam, satte hon sig med en otålig
rörelse upp i sängen. Nu förstod hon alltsammans.
Den unge disponenten var lik alla andra, han hade inte
kunnat tiga med hvad som händt, han hade skrutit
med sin räddarbragd, och så hade fadern i glädjen öfver
hans rådighet tillåtit honom att kalla sig farbror, och
nu skulle han naturligtvis anse sig ha rättighet att få
kalla henne Emmy också — men hon skulle visa honom,
hon! Det var visst sant att han räddade henne i går,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
