- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
330

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men trodde han därför.. . å, hvad hon nu ångrade att
hon låtit honom bära sig och att hon slagit armarna

om hans hals! Det hade varit mycket bättre att hon

legat kvar på isen och kanske frusit ihjäl, så hade det
varit slut på alltsammans — och därpå kastade hon
sig tillbaka ner på hufvudkudden och grät af harm öfver
både skridskofärden och gamla Stina och hela världen
för öfrigt.

Men när Johanna kom upp med kaffebrickan, var
det lilla ovädret redan öfver, och det lyste solsken ur
ögonen igen, ty eftersom fadern ännu inte varit uppe
för att höra hur det var med henne, så hade den unge
mannen kanske ändå ingenting sagt. Och när Emmy
sedan fann att hon mycket väl kunde stöda på benet
och äfven gå och röra sig tämligen obehindradt, så blef
det riktigt stadigt vackert väder utaf.

»Har Johanna träffat pappa något ännu?» frågade

hon, just när den gamla trotjänarinnan skulle till att gå.

»Ja då, och patron ä’ så glad som en lärka där

nere, och när jag kom med brickan och skulle opp hit,
så kom dispenenten just och skulle in te’n, och han
va’ så ifrig te* få veta hur det var med frökna, och när
jag sa’ att det va’ bättre, så h viska’ han: ’Nå Gud ske lof
för det!’ och så klappa’ han mig på axeln, så jag höll
på te’ tappa hela kalaset. Och vet frökna hvad patron
sa’, när jag kom in med stöflarna te’n? Jo: ’Nu ska

här bli annat lif på bruke’ du, Johanna’, sa’ han, ’för

nu har jag skaffat mej en komplajon, du!’»

»Hvad säger Johanna?»

»Ja, och jag kan just undra hvad det är för en,
jag! Om det vore så väl så det vore Falken ändå —
ja det kunne någe’ vara!»

»Å, kära Johanna, det är han väl ändå alldeles för
ung till!»

»Vet jag visst! Ska di duga te’ någe’, så får di
väl inte vara lastgamla, tänker jag! Men han har
väl ingenting te’ komma me*, så det ä* väl inte han,
gunås!» —

En god halftimme därefter var Emmy nere i salen,
som lyckligtvis var tom för tillfället, annars hade väl
hela gårdagsäfventyret blifvit upptäckt med detsamma.
Det hade nämligen gjort mycket ondt, när hon gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free