Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUKSPATRONENS MÅGAR. 3 39
%
»Ja, och eftersom nu Emmy naturligtvis stannar
kvar hos henne, så far jag tillbaka till Stockholm i
öfvermorgon, och se*n får du sköta om affärerna här
bäst da vill. Gubben Grönlund har jag redan talt med
nu på förmiddan, och fast han var envis och ville sätta
sig i lugnet, så har jag fått löfte af honom att han
stannar kvar till hösten, så att det inte blir något
krångel med nytt folk på kontoret.»
»Nå, det var då väl, det!» framkastade Falk och
tilläde sedan, mera för att lugna sitt samvete än
därför att han egentligen menade allvar: »Men ska farbror
verkligen fara redan i Öfvermorgon?»
»Ja, jag måste det. Du ska veta, riksdagen —
jag fick inte permission på mera än en vecka, och där
är viktiga saker före nu Fjärde och femte
hufvud-titlarna, och man får se till att de inte vilja försvara
oss så tappert, så att vi bli brödlösa på kuppen. Laga
därför att folket kommer upp hit under middagsrasten,
så jag får tala med dem. Hör du, det var tusan hvad
ni måtte ha åkt fort i går; Emmy är så trött ännu, så
hon kan inte följa med ner till station.»
»Jaja, ovanan, ser farbror ...»
»Visst, visst! Men det är rätt åt henne. En annan
gång kan hon åka efter skjuts, när hon ska ut på sina
välgörenhetsexpeditioner. Ja, adjö med dig nu, du
kommer väl upp i kväll och hälsar på dotter min —
du ska få se en sådan liten duktig pojke hon har —
riktigt en liten bra byting.»
Falk stod kvar i förstugan och såg efter täcksläden,
som i full fart och under högljudd bjällerklang försvann
vid kröken utanför grindstugan, och han ämnade just
gifva sig af ner till sig igen, då gamla Johanna kom
ner ifrån trappan till öfre våningen och hviskade till
honom:
»Nu vore allt dispenenten bra snäll, om han ville
titta opp te’ frökna ett slag.»
»Ja, tror Johanna verkligen att det går an, och
har hon sagt något själf om att hon ... att hon vill
tala med mig?»
»Nej, det har hon inte precist, men si att knät
värker på’na, det syns nog, fast hon inte säjer någe’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
