- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
355

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte direkt åtminstone. Men ser du, när jag kom dit ner
och såg hur han skötte sig och hvilket förtroende och
anseende på samma gång som han hade hos arbetarna,
då fick jag klart för mig att det var det klokaste, jag
kunde göra.»

»Nå, han var naturligtvis mycket glad och tacksam,
ty det väntade han sig väl inte?»

»Nej, det tror jag förbaskadt väl! Nu får han ju
en position, en ståtlig årlig inkomst, om konjunkturerna
stiga, och det göra de väl så småningom — och så
kan han ju gifta sig — ja, det får han till och med
lof att göra, så att det kan bli något umgängeslif på
Stålhamra, nu när vi flytta därifrån — och jag tänker
han har väl någon liten tös i bakhåll, fast han inte ville
ut med det, när jag rörde på den strängen.»

»Ja kors, han ser ju ganska bra ut och föreföll
som en rätt hygglig sällskapskarl också, fast han
naturligtvis var litet gauche här uppe i Stockholm.»

»Ja, men ute på landet är han minsann inte
bortkommen, ska du tro! Där reder han sig utmärkt både
med brädspel och som vägvisare, när det är yrväder.»

»När det är yrväder?» frågade brukspatronessan
förvånad.

»Ja, skref jag inte om det? Emmy skulle ju ut
till sina gummor, dagen efter se’n vi kommo ner, och
hon höll på att inte hitta hem öfver sjön i snöyran.
Men den som förde henne hem välbehållen, fast tämligen
trött och utfrusen, det var han, detl Nå, till tack för
det fick han kalla mig farbror också — men Emmy
tyckte visst att det inte var så mycket att tacka för,
ty hon var fasligt stram emot honom hela tiden.»

»Det där var minsann märkvärdiga nyheter!» utbrast
fru Helene medan det lyste till i hennes ögon, som om
hon hittat rätt på något länge efterletadt föremål, hvilket
hon nu såg alldeles invid sig. »Och dem talar du om
först nu!»

»Kära du, jag tyckte alldeles att jag skref om ...»

»Det gjorde du visst inte! Jaså, han kallar dig
farbror, och följden däraf är naturligtvis att jag måste
låta honom kalla mig tant, som om jag vore en gammal
gumma!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free