- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
360

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brukspatroner och förnämsta representanter i Första
kammaren. Det där har jag sagt Lisen — men du vet,
kära svärfar — kvinnorna! De äro alldeles förbannadt
söta och älskliga och charmanta på alla vis — utom
det att de äro komplett oresonliga i fråga om det
praktiska lifvet. Och det ska Lisen själf inte kunna
förneka, att så ofta jag kan för affärernas skull, så ber
jag henne följa med till staden, och då gå vi på teatern
och supera ute och bruka till och med bo på hotell
öfver natten, ifall det blir för sent att komma ut med
tåget, och det tycker hon alltid är så roligt. Och till
slut ber jag dig bara betänka en sak, du som är hennes
far: är Lisen verkligen en hustru, som en hygglig man
bedrar i sällskap med hvem som helst? Är hon inte
tillräckligt vacker, tillräckligt söt, tillräckligt förtjusande
i alla afseenden för att kunna fängsla och hålla kvar
äfven den allra lättsinnigaste äkta man? Ja, jag frågar
dig bara, och skulle jag verkligen vara den första äkta
man som blifvit oskyldigt anklagad bara för att han
måste vara med i svängen för affärernas skull?»

Sedan konsuln med flytande svada afbördat sig
detta lilla prof på slugt beräknad vältalighet, kastade
han det ena benet öfver det andra, lutade > sig tillbaka
mot fåtölj ryggen och lade handen öfver ögonen, h varvid
han icke försummade att mellan fingrarna kasta en
spanande blick på den midt emot sittande svärfadern
för att se hvilken effekt han åstadkommit.

Och den var sannerligen inte liten. Den grundliga
människokännedomen, påminnelsen om rikedomen och
senatorsvärdigheten gjorde, tillika med fadersfåfängan
öfver den vackra dottern, på en liten stund sannskyldiga
underverk, och om Jäger ännu icke ville gå i borgen
för mågens skuldfrihet, var han likväl på god väg att
anse honom mycket mindre felaktig än han från början
föreställt sig.

»Jaja, du kan visserligen ha rätt i hvad du nyss
sagt, och det gör mig ledsen att jag misskänt dig,»
sade han slutligen, i det han sträckte ut handen mot
sin måg, »men ser du, litet försiktig får man i alla fall
vara, när det gäller den husliga friden. Och något
skäl måtte ändå Lisen haft för sina misstankar, du må
säga hvad du vill. Annars hade hon väl inte så bestämdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free