Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanten skulle stanna i åtta dar hos mamma och moster,
det hade hon lofvat lille Sven.
Det klack till i bröstet på Falk, när han hörde
gossens muntra prat. Om Sara stannade, ja, då kanske
att också Emmy . . . och till tack för den goda nyheten
lyfte han upp lille Sven på armen och begaf sig
skyndsamt in i förmaket med telegrammet.
Det blef en faslig uppståndelse. Lisen både grät
och skrattade af förtjusning oah ropade oupphörligt till
lille Sven: »Pappa kommer! Pappa kommer och hämtar
oss!» Och i glädjen tog hon både Emmy och Sara i
famn, och Falk måste genast säga till Jansson att
spänna för vagnen, hvarpå Lisen skyndade in till sig för
att kläda sig och Sven till färden ner till stationen.
»Å du, Emmy, hvad hon älskar honom!» ropade
lilla Sara, som med stora ögon såg efter den bortilande
unga frun, hvars oro under de sista dagarna nu syntes
helt och hållet bortblåst. »Hvad hon älskar honom!»
»Ja, gunås,» svarade Emmy, »mycket mera än han
förtjänar.»
»Säger du det?» frågade Sara nyfiket. »Var det
således inte för gossens skull, som hon ...»
»Ånej, det var nog för annat också. Och nog kunde
hon låta honom fara ensam från stationen åtminstone.»
»Ja, men när de varit skilda åt så länge, snälla
Emmyl Och när man älskar ...»
»Usch ja! Ni äro då för tokiga med er välsignade
kärlek!» klippte Emmy af den svärmiska harangen och
skyndade beslutsamt in till Lisen, som hon betraktade
med en ironisk blick, utropande helt kategoriskt:
»Du måtte väl inte vara så tokig att du tänker
fara och möta honom?»
»Jo, det tänker jag visst! Hvarför skulle jag inte göra
det, när den snälla Göran själf kommer och hämtar oss?»
»Hvarför? Hvarför! Har du då alldeles glömt. . .»
»Tyst, gossen!» hviskade Lisen varnande, och tilläde
sedan med glädjestrålande blick: »Tror du för resten
att jag tänker på de där dumheterna nu? Att han
kommer själf, det bevisar att han ångrat sig, att han . . .
att han håller af mig, att han ...»
»Ja, men du borde väl ändå hålla dig litet stram,
du borde visa honom ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
