- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
368

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ack, snälla Emmy, det kan jag intel Eller hvad
säger du, lille Sven? Ska vi inte vara riktigt snälla
och vänliga mot pappa, som kommer och hämtar oss —
ska vi inte det?»

»Jo, det ska vil» förklarade Sven. »Men jag vill
inte fara härifrån — jag vill stanna hos farbror Gunnar.
Och hos moster Emmy och tant Sara — det vill jag!»

»Sven följer nog gärna med sin mamma och pappa
till Stockholm,» afbröt nu Lisen och klädde på honom,
»och det gör naturligtvis moster Emmy också.»

»Ja, och farbror Gunnar med!» envisades Sven.

»Det kan han inte, han får lof att stanna här på
landet.»

»Ja, då vill jag stanna hos honom, jag också!»

»Nu är vagnen framme!» ropade Emmy, som under
tiden haft åtskilligt att syssla med borta vid fönstret
och som nu skyndade ut med en stickande känsla af
att man bestämde öfver henne som om hon själf inte
hade någon vilja eller någon beslutanderätt.

Nedkommen, kunde hon inte förmå sig att gå ut.
Hon såg genom fönstret i salen, hur Falk hjälpte systern
och lille Sven upp i åkdonet, medan Sara stod bredvid
och skrattade åt den lille pysen, som ovillkorligen
påstod att »farbror Gunnar» skulle följa med. Slutligen
bar det af, och hon såg Sara och Gunnar Falk utbyta
några ord, hvarpå den senare långsamt aflägsnade sig
neråt disponentbyggningen och Sara gick upp för trappan
till förstugan.

»Att du inte kom ut och sade adjö åt dem!» sade
Sara litet förebrående, när hon kom in i salen.

»Jag tyckte ni var tillräckligt många ändå, och jag
kan inte hjälpa att jag är förargad på Lisen. Att inte
ha mera karaktär — mera stolthet än så!»

»Kära du, det är lätt att säga för dig, som inte
tycker om någon.»

»Om jag tyckte om någon aldrig så mycket, så skulle
jag ändå inte kunna glömma min kvinliga värdighet.»

»Ligger den i att man ska vara oförsonlig då?»
frågade Sara helt naivt och såg på henne med en
skalkaktig blick. »Ack, vet du, då har jag ingen
kvinlig värdighet alls! Din kusin Edvard, som jag
var så ond på uppe i staden, för att han aldrig brydde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free