Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
binda dig!» skrattade konsuln. »Men hur är det —går
du med hemåt nu?»
»Nej, ännu har jag litet att sköta här borta vid
hammarsmedjan!» svarade Falk, som icke var vidare
angelägen om sällskapet.
»Jaja, kan nog tro det! Fy fan, det måtte vara
trist att ha så där mycket mobb att göra medl Men
hör du, du kommet väl hem till middan, så att vi få
tömma en bägare, innan vi skiljas åt? Det är
visserligen sant att du är förbaskadt ‘munter och tystlåten’,
som det heter, men jag tycker om dig i alla fall —
mest för att du inte gått här och slagit för hustru min
i ensamheten, ha, ha, ba! Jag ska säga dig helt
uppriktigt, jag blef litet haj, när jag fick höra att du var
bror med pysen min — det finns de som gå upp den
vägen också — men se’n jag nu sett att du är en
hedersknyffel, så — ja, adjö med dig så länge — hoppas
vi träff as i middag!»
Och konsuln styrde af hemåt, medan Falk fortsatte
sin rond, inom sig på en gång förargad och skamsen
öfver att han inte tagit bladet från munnen och hållit
en ordentlig straffpredikan för den lättsinnige skräflaren,
som så ogenerad t utöfvade den gamla plägseden att
döma andra efter sig själf. Men så tänktp han lugnare
på saken och insåg att hans uppträdande som
moralpredikant skulle varit skäligen malplaceradt, i synnerhet
som han ju var så mycket yngre än syndaren, som han
ville straffa. I en sak gaf han honom likväl rätt, och
det var i hans omdöme om pepparn hos Emmy, ty att
hon var rikligt försedd med den kryddan, det hade han
nog fått märka. Men frågan var, om det icke också
fanns hos henne kryddor af angenämare slag, som
kunde mildra den skarpa smaken — och det var detta
som han föresatte sig att taga reda på, sedan
konsuls-paret rest.
Konsuln utbredde sig sedan för fruntimren i de
mest superlativa loford öfver sin vän Gunnar och den
utmärkta ordning, som han höll på bruket, där arbetarna
rent af stodo på tå för honom och där de vackra flickorna
smögo sig ut i dörrarna och kikade efter den ståtlige
disponenten. Sedan konsuln nu sett det, så undrade
han verkligen inte på att Falk trifdes så bra på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
