- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
382

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som han gjorde, ty här var han ju som en liten kung,
då han däremot uppe i staden skulle försvinna bland
mängden. Och det där allvaret, som låg utbredt öfver
hela hans person, var det nog inte så farligt med,
menade Berger; han hade nog sett, han, hur det lyste
till i ögonen på honom, när en af de vackra töserna
stått och nigit för honom, då de gingo förbi en af
smedsbyggningarna.

När sedan Falk kom upp till middagen, pratade
han muntert och gladt med Lisen och Sara, han lekte
med lille Sven och drack med konsuln, som höll tal för
den blifvande kvartetten på Stålhamra, och när slutligen
på eftermiddagen Jansson körde fram med vagnen för
att föra de resande till stationen, dit de på Lisens
begäran skulle fara ensamma, för att undvika alla
afskeds-scener där, vände han sig för första gången till Emmy
direkt och sade med gossen på armen:

»Lille Sven skulle nog tycka bäst. om att moster
Emmy ville bära honom till sin mamma, så att han fick
kyssa henne en gång till!»

»Ja, ja, det vill jag!» ropade Sven. »Men se’n vill
jag komma till farbror Gunnar igen!»

Emmy tog hastigt gossen och gick fram till Lisen,

som redan satt sig upp. Falk hade visserligen sagt
»moster Emmy», men hon förstod nog hans afsikt, och
om hon också icke kunde opponera sig nu, så var det
hennes fasta beslut att göra det, sedan de resande farit,
och det genast ändå, så att den unge mannen inte skulle

få tid att sätta sig in i några ovanor.

Men härvidlag hade hon gjort upp räkningen utan
lille Sven, ty knappt hade vagnen satt sig i fart nedåt
allén, förrän han med barns vanliga oberäknelighet
började storgråta och ropa efter mamma, och både
Emmy och Sara fingo så full sysselsättning med att
trösta honom, att Gunnar Falk fann sig alldeles öfver*
flödig och därför gick ner till sig, där han började rita
för att skingra de missmodiga tankarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free