- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
390

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spottade en, innan han fortsatte: »jag kommer väl inte
omakligt på någe’ vis, heller?»

»Jesses då, tror jag inte rakt det ä* Västerholm!»
ropade na änkan och steg upp från träbänken, där hon
satt borta vid fönstret. »Ja, det ä’ det me’!»

»Jo ditåt hankar det!» svarade Mattias. — »Jag
skulle in ett tag och höra hur det ä’ med er annars!»

»Det var fasligt snällt, det!» fortfor änkan och
räckte fram sin skrumpna hand till välkomst, hvarpå
hon fortsatte med en suck: »om det vore så väl att jag
hade en kaffeskvätt te’ bjuJ Västerholm på teminstingen!»

»Det ä* inte för kaffeskvätten jag har kommi’,»
svarade Mattias, »men si1 det ä’ så att jag fick
strömming i natt, och jag tänkte ni kunne’ villa1 ha* ett
par valar.»

»En skulle ha’ en slant te’ betala med då!» utbrast
gumman med en ny suck.

»Ville jag sälja’n, så gick jag väl te* bönderna,»
svarade Mattias lakoniskt.

Nu hade gossen ätit sig mätt och somnat, och sedan
Kajsa-Stina knäppt igen tröjan om bröstet, vände hon
sig om.

»Vill inte Mattias ta* och sätta sig?» frågade hon,
i det hon lade ifrån sig gossen i en korg, som stod vid
ena väggen.

»Tack för det!» svarade Mattias och gick förbi
henne fram till fönsterbänken, där han satte sig och
tittade utåt.

Gumman plockade upp strömmingen i ett tennfat,
som hon hade i spisen, och under tideu grät hon och
torkade sig oupphörligt om näsan med afvig hand.

»Jesses då,» snyftade hon sedan, »får vi dom rakt åf
te’ skänks?»

»Ja, det skulle väl vara meningen, det,» svarade
Mattias och tittade ut genom fönstret som förut. Efter
en stund tilläde han, som om det egentligen inte hade
med saken att göra: »Det ligger några potatisar i botten
på korgen, mor.»

Nu började gumman stortjuta där hon stod, och
Kajsa-Stina gick fram till bänken där Mattias satt,
räckte ut handen emot honom och sade:

»Tack, Mattias, och gu signe dej!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free